Lisa Nilsson trivs med singellivet: “Mer mig själv än någonsin”

När Lisa Nilsson medverkade i Så mycket bättre fick hon och de andra deltagarna möjlighet att tatuera sig som en del av programmet. Lisa tackade nej för hon har som princip att aldrig låta tatuera sig.

– Mitt nej tack handlade om att jag inte vet vem jag är i morgon. Jag vet inte vad jag vill i morgon. Eller om ett år. När jag ser tillbaka har mig och mitt liv förändrats så många gånger. Jag har ändrat personlighet, stil, typ, musikstil, äktenskap. Allt. Jag tänkte att det inte fanns något i mitt liv som jag kunde lita på att det skulle vara kvar. Men …

Hon pausar medan hon rättat till blusen över axlarna.

– … så blev det till slut ändå så att jag fick den här symbolen på armen.

Hon visar en tatuering som föreställer en liggande åtta med två bokstäver i.

– Det är evighetssymbolen med mina döttrars initialer i. S och I. Jag kom på att kärleken till mina barn är evig. Därför är precis just den här tatueringen meningsfull. Men det är den enda. Jag vet inte säkert om jag kommer att inleda ett förhållande med en man, att jag kommer att leva resten av mitt liv ihop med honom. Jag kan inte veta vad som kommer att hända med honom, eller mig, eller med relationen.

– Filosofen Herakleitos sa: “Det enda konstanta är förändring.” Det gäller i högsta grad för mig och mitt liv. Men när det gäller mina barn vet jag att jag kommer att stå ut med allt. När de så småningom får behov att frigöra sig så kommer jag att vänta tålmodigt på att de kommer tillbaka. Om de en dag skriker “jag hatar dig mamma” så kommer det att kännas som en dolk i hjärtat men jag kommer att vänta ut dem. För jag vet att vi ska leva tillsammans. Tills jag dör.

– Så är det ibland i en kärleksrelation också. Men ibland är det inte så.

Lever i annan tid

Just detta med att leva tillsammans i ett parförhållande, oavsett allt, är ett stort tema i filmen Gud talar ut som är baserad på den danske författaren Jens Blendstrups självbiografiska roman med samma namn som utspelar sig på 1980-talet.

Lisa spelar Jens mamma Gerd Lillian som på alla sätt försöker hålla ihop sin familj. Hennes man regerar som familjens självutnämnde gud och hunsar med både sin fru och parets tre söner. Intrigen spetsas till när “gud” får cancer och bestämmer sig för att skriva sina memoarer.

Lever i annan tid

Just detta med att leva tillsammans i ett parförhållande, oavsett allt, är ett stort tema i filmen Gud talar ut som är baserad på den danske författaren Jens Blendstrups självbiografiska roman med samma namn som utspelar sig på 1980-talet.

Lisa spelar Jens mamma Gerd Lillian som på alla sätt försöker hålla ihop sin familj. Hennes man regerar som familjens självutnämnde gud och hunsar med både sin fru och parets tre söner. Intrigen spetsas till när “gud” får cancer och bestämmer sig för att skriva sina memoarer.

Lisa har själv genomgått en skilsmässa och för knappt två år sedan lämnade hon sina barns far. Hennes föräldrar skilde sig när hon var barn och därför krävdes det ett stort arbete för att förstå varför Gerd Lillian håller ihop med sin minst sagt jobbige man.

– Gerd Lillian är så långt ifrån mig som man kan tänka sig. Jag lever i en helt annan tid och kan göra precis som jag själv vill. Jag har min frihet. Men Gerd Lillian blir ihop med den här mannen som lunkar runt i nätundertröja och kokar löksoppa hela tiden. Det låter inte särskilt erotiskt men de har ändå ett bra och fysiskt kärleksförhållande. Hur gick det till?

– Till filmen fick vi låna den riktiga Gerd Lillians textilkonst, för att inreda huset med, och det hjälpte mig att förstå henne lite bättre. Jag förstod att hon hade humor i kombination med en erotisk laddning. Många känslor stod på spel och hon var lite crazy. Hon hade inget jobb men hon hade sin konst som hon inte kunde lägga så mycket tid på eftersom hon var tvungen att vara mamma hela tiden.

– Helt klart hade hon en längtan efter något annat, som också kommer till uttryck i filmen, men hon gör det tydliga valet att stanna kvar hos familjen. För mig har det var tvärtom. Jag har gått när jag inte varit lycklig i mina parförhållanden och därför var det väldigt spännande att gå in i en roll där man stannar.

Scenen är trygg

Hur långt tycker du man ska gå för att bevara familjen?

– Oj … Om det är barn med i bilden tycker jag man ska gå så långt man överhuvudtaget kan. Men jag tycker inte man ska stanna kvar om förhållandet har blivit destruktivt. Om förhållandet påverkar dig negativt under lång tid ska du fundera på om det är bra att stanna kvar. Jag tycker man ska växa tillsammans i ett parförhållande. Det finns en gräns för hur mycket olycka det ska få finnas i ett hem. I en familj. Då måste man agera, även om det är svårt.

Det är snart två år sedan Lisa och hennes man lämnade varandra och hon är så smått på väg att gå vidare. Hon fick ett gott råd på vägen av sin lillebror.

– Han har själv skilt sig och sa till mig: “Ge det två år. Det blir ett helvete men det blir lättare efter två år. Ha tålamod. Vänd andra kinden till.” Och det har jag gjort. Min exman och jag har gjort allt vi kan för att stötta barnen, så att de har kunnat behålla en viss stabilitet.

– Jag har också turen att ha det jobb jag har. Jag har kunnat ge mig av med mitt crew och sjunga och få avstånd till uppbrottet. När jag kommer in i turnébussen är det en liten stängd värld där jag känner mig helt trygg och där det alltid finns någon att prata med om jag behöver det.

– På scenen är jag fullkomligt i kontakt med mina känslor men samtidigt har jag en konstnärlig distans som gör att det är en väldigt trygg plats för mig att vara. Om jag hade haft ett vanligt nio-till-fem-jobb hade jag förmodligen behövt sjukskriva mig och då hade jag blivit lite mer som Gerd Lillian, tror jag. Ensam i min lägenhet, klädd i en gammal hålig tröja och med en depression som enda sällskap.

– Jag tycker jag har försonats med det som hänt men det är ett sorgearbete som ska göras. Jag har funnit stor tröst i att ha ett eget hem och att jag har pengar över till att till exempel renovera min sommarstuga. Jag köpte den när jag var 23 men har aldrig riktigt gjort något åt det. Det gör jag nu. Det är som en kärleksförklaring till mitt eget liv, att jag tar ansvar för stugan.

– Det är i det huset min och mina barns framtid finns. Huset ligger på en liten ö där mina syskon, min far, min styvmor och hela min styvmors släkt håller till på sommaren. Jag kan inte planera någonting alls när det gäller kärlek och relationer, men jag kan planera ramarna kring mitt och mina barns liv.

– Min yngsta dotter ska börja skolan och min äldsta ska byta skola, så de står inför stora förändringar och jag måste vara där för dem. Jag ska räkna ut hur jag kan fortsätta arbeta och samtidigt vara en bra mamma. En bra singelmamma.

– Jag måste också hantera att mina föräldrar är på väg att bli gamla och sjuka och jag märker att det betyder att jag blir vuxen på ett nytt, djupare plan. Min generation är snart den äldsta i familjen så det är slut med att leka. Det är slut med det vilda livet. Saker och ting kan inte bara ligga och vänta längre. Som det här med att få ordning på sommarstugan. Det är en speciell tid. En skör tid.

Nya naturliga former

Sångerskan Lisa Nilsson är känd för att alltid vara vacker, stylad och se superläcker ut på scen, men i samband med inspelning av Gud talar ut har det hänt något med henne.

– Jag har mer och mer insett av man är olika typer. Sommarstugetypen. Mammatypen. Scentypen. Den sexiga typen. Och för mig är det rätt nytt att jag accepterar det fullständigt. Det är helheten som är personligheten. Alla de olika bitarna är jag.

– En av mina väninnor frågade mig för ett tag sedan hur jag ser ut i filmen och jag var tvungen att tänka efter innan jag svarade: “Jag ser ut som mig själv.” Mer än jag någonsin gjort. Men jag skulle aldrig öppna dörren i de kläderna, om någon ringde på. Jag skulle nog spela död, ha ha!

Men nu visar du upp dig på en bioduk medan du ser ut så?

– Ja, det är som en frihetsförklaring. Det skulle ju inte funka om jag försökte upprätthålla min fåfänga och mitt behov att få bekräftelse för mitt utseende. Faktiskt så kände jag mig tryggare och vackrare i den rollen än vad jag någonsin gjort under en fotografering där jag varit stylad från topp till tå.

– Jag gick också upp en massa kilo för att passa i rollen som Gerd Lillian. Det finns det också en stor frihet i. Och det roliga är att jag fått minst lika många positiva kommentarer om mitt utseende som tidigare. Jag tycker det är ett positivt budskap till alla de kvinnor som inte är små och smala och som inte fullständigt hänger sig åt yoga- och anti-kolhydrat-livsstilen som många i min ålder gör. Det är härligt att kvinnor har naturliga former. De män jag har haft kortare relationer med sedan jag skilde mig har alla varit mycket begeistrade.

Hon skrattar högt.

– I ärlighetens namn har det också hänt att jag fått kommentarer från andra män på nätet som har skrivit till mig: “Du måste gå ner i vikt!” Men då har jag tagit debatten med dem. Vem är du att bedöma min fysik? Och då har de tystat.

– Det är viktigt också i relation till mina döttrar. De älskar att jag ser ut så här. De tycker jag är helt perfekt och jag säger till dem att det tycker jag också. Om jag ska gå ner i vikt kommer jag vara noga med att förklara för dem att jag gör det för att det kan vara fysiskt tufft i mitt jobb att väga mer. Det är lite tungt med extra kilon på scen.

Inga kärleksdrömmar

Lisa njuter av att bo själv med sina flickor. Hon känner att hon är mer sig själv nu än när hennes exman ingick i familjen. Hon och flickorna räknar ut hur allting funkar på egen hand och hon är stolt över att båda är duktiga på att sätta ord på sina känslor.

– Jag tycker vi är en familj på det sätt jag helst vill att en familj ska vara. Där alla påverkar varandra positivt.

Så du har inga planer på en ny, långvarig relation?

– Jag försöker att inte tänka på det. Alls. För första gången på två år kan jag känna, en liten aning, att det skulle vara nice att inte behöva klara av allt själv. Det ser jag som ett friskhetstecken. Men att drömma om vilken sorts man jag ska träffa, och hur jag ska träffa honom, det gör jag inte alls. Kärleken får komma när den kommer, om jag så ligger i hängmattan.