Abbe och Mysan heter två väldigt glada hundar, båda adopterade från Hundstallet i Stockholm. Och Ulrika, Klara och Douglas heter tre hundälskare som avgudar sina pälsklingar.

Ulrika Halling har alltid haft hund. Men så skilde hon sig och i fyra år hade hon och barnen ingen fyrbent vän. Men det går inte att leva utan hund, tycker Ulrika, som till slut gjorde slag i saken och tog kontakt med Hundstallet som förmedlar hundar i behov av nya, kärleksfulla hem.

– Jag och barnen var på öppet hus på Hundstallet och min son Douglas började leka med en valp som hette Abbe i hundrastgården. Då visste vi inte att Abbe skulle bli vår nya familjemedlem men så blev det!

Abbe är en blandning mellan jack russel-terrier och dvärgschnauzer. Världens gosigaste, enligt Ulrika.
Eftersom Ulrika jobbar mycket och barnen går i skolan, fick Ulrikas mamma komma upp från Göteborg och hjälpa till att ta hand om valpen. Efter några veckor blev det sommarlov och familjen fick en lång ledighet tillsammans med Abbe.

– Jag är en aktiv person och det passar perfekt att ha en hund som gillar att följa med på det mesta.


Väldigt undergiven

Med tiden började Ulrika och barnen fundera över om de inte skulle skaffa en hund till. Har man en, kan man väl lika gärna ha två, resonerade de. Abbe är en sorts hund som gärna vill ha sällskap av en hundkompis.

Ulrika hörde av sig till Hundstallet igen och man föreslog en tik som heter Mysan, en cavalier king charles spaniel-mix. Hon visade sig vara dräktig, så familjen fick vänta tills hon fött sina valpar och de blivit bortadopterade innan hon fick flytta hem till familjen.

Till skillnad från Abbe har Mysan haft en jobbig bakgrund. Det är oklart vad som har hänt men när hon kom hem till Ulrika och barnen var hon väldigt undergiven och tog inte för sig, fast hon bara var ett och ett halvt år.

– Första dagen tittade hon på mig hela tiden. Hon nosade inte på den nya omgivningen och vågade inte göra någonting. Jag tror hon var väldigt hårt hållen i sitt gamla hem. Det var lite otäckt att se hur hon underdånigt la sig platt på rygg och viftade på svansen. Idag älskar hon att vara ute i naturen och att hänga med oss. Hon är också duktig på inkallning. Men hundmöten fungerar inte så bra, även om hon numera har ett par hundkompisar som hon gillar att leka med.

Ulrika tyckte det var självklart att ta hand om omplaceringshundar istället för att köpa via en kennel.

– Jag hade läst om Hundstallet, tagit reda på hur det fungerar och att det är en seriös organisation med bra värderingar. Jag visste från början inte om de bara hade kamphundar med problem men så är det ju inte alls. Det är alla möjliga sorters hundar. Och jag gillar att de inte “delar ut” hundar till vem som helst, de utgår ifrån hundens behov. Jag är övertygad om att det finns en hund för alla men man måste noga matcha ihop hund och ägare.

Delar ansvaret

Ulrikas råd till den som funderar på att adoptera en hund är att vara tydlig med sina förväntningar och erkänna vad man klarar av.

– Jag sa till Hundstallet att jag ville ha snälla familjehundar eftersom jag har barn och inte bor på landet.

Visst, Mysan är lite av en problemhund men hon fungerar fint hos oss och hon och Abbe är bästa kompisar. Hon är den dominanta av dem men hon är också tik och tikar dominerar ju ofta hanar. De trivs bra ihop och är trygga tillsammans. Däremot vill hon inte ha små barn som klänger på henne och hon har som sagt svårt för främmande hundar men det går bättre och bättre.

Tidigare var båda hundarna på hunddagis men nu är barnen så stora att de delar ansvaret att ta hand om hundarna med sin mamma, så nu slipper de den utgiften varje månad.

– Man ska veta att det inte är billigt att ha hund. Det är dyrt med försäkringar, dagis och foder. Men det finns inget bättre! De ger så mycket, både närhet och kärlek. Och våra hundar är familjemedlemmar som får sova i våra sängar och nästan alltid är med oss.