Detta hände mig när jag var flicka, 7–8 år gammal. Min mor hade en längre tid varit borta från familjen. Hon hade drabbats av tbc, som på den tiden krävde mångas liv.
Vi var fem syskon, födda inom loppet av fem år. De minsta var tvillingar som bara var två år. Mor var svårt sjuk på sanatorium, många mil från hemmet. Hur far klarade detta är än idag svårt att förstå. Tidvis fick han hjälp av hemsystrar men han måste ju arbeta för att försörja familjen.
Som vi längtade efter mor! Dagarna före jul fick hon permis över helgen. Lyckan visste inga gränser! Det hade snöat ganska rejält några dagar. Snön gnistrade som kristaller och himlens stjärnor såg ut att le mot oss barn.
En kväll kom en granne med hästar och släde och hämtade hela familjen till en fantastisk slädfärd. Runt halsarna hade hästarna bjällror som ekade i takt med deras gång. Alla blev varmt påpälsade med fårskinnsfällar som grannen haft med.
Rudolf, som grannen hette, är sedan många år borta. Han och hans Anna hade inga egna barn, men Anna var lite som en mor åt oss när vår egen mor var sjuk.
Anna hade klätt en julgran med en massa pynt och godis och hon bjöd oss barn att plundra den. Efter all mat och alla godsaker fick vi färdas hemåt igen med detta fantastiska ekipage.
Denna slädfärd har återkommit i mitt minne många gånger. Jag är 80 år nu och tacksamheten mot dessa underbara människor är obeskrivligt stor.
Och efter ett halvt år blev mor friskförklarad från sin sjukdom och vi var åter en hel, lycklig familj tillsammans igen.
Inga-Lill Klang
Per Penna svarar:
Tack för en alldeles fantastiskt hjärtevärmande historia! Jag förstår att dessa människors godhet för evigt etsat sig fast i ditt minne. En finare julberättelse kan jag inte föreställa mig och belönar den med glädje med fem Trisslotter.
Välkommen med brev till Per Penna. Du får skriva om vad du vill och du får gärna skicka med bilder. Per Penna läser alla brev. De som får plats i tidningen honoreras. Maila din historia här!
