Historien om varuhuset NK:s Franska damskrädderi tar sin början 1902. Då bestämde sig konkurrenterna Karl L Lundberg och Josef Sachs för att börja samarbeta och slog ihop sina detaljhandelsföretag i Stockholm.
Deras nya varuhus, som fick namnet Nordiska Kompaniet, låg i Lundbergs tidigare lokaler vid Stureplan och riktade sig till den välbärgade överklassen. Damskrädderiet en trappa upp i byggnaden – och ett engelskt herrskrädderi i lokaler vid Regeringsgatan – lockade många modeintresserade stockholmare.
Ansvarig för arbetet vid damskrädderiet blev modisten Suzanne Pellin, eller Madame Suzanne som hon gärna kallade sig, en äkta parisiska som i början av 1900-talet försåg stockholmarna med det senaste från modets huvudstad Paris. Hon reste regelbundet tillbaka till sin hemstad för att ta del av de senaste trenderna och köpa in modeller från de ledande modehusen.
Under Madame Suzannes ledning sydde ateljén upp mode av högsta kvalitet och blev känd för sina vackra pärlbroderier. Två gånger per år ordnade hon uppmärksammade hattutställningar där hon blandade modeller från Paris med egna kreationer, dekorerade med plymer, blommor och exotiska fåglar. Den ena större och mer konstfull än den andra.
Modejournalisten Else Kleen slog i en artikel för Mitt Hem 1907 fast att Madame Suzanne var att tacka för att “stockholmskorna under det sista decenniet gjort mycket remarkabla framsteg i allt som rör toaletten” och blivit både “vackrare och behagligare att se på”.
Chef i 50 år
1915 invigdes det nya NK-varuhuset vid Hamngatan under pompa och ståt. Madame Suzanne hade vid det laget drabbats av svår hemlängtan och flyttat tillbaka till Paris efter 13 år i Sverige. Redo att ta över rollen som damskrädderiets chef stod den unge Kurt Jacobsson, son till ägaren av en manufaktur- och sidenhandel på Drottninggatan i Stockholm.
Tack vare pappans kontakter hade Kurt som 15-åring blivit volontär på NK, där han snart hamnade hos Madame Suzanne och fick lära sig hur arbetet i ateljén gick till. Han fick följa med till Paris på inköpsresa och blev kvar i staden i drygt två år för att, som han själv uttryckte det, “sätta sig in i modets grundlagar”.
1917, endast 25 år gammal, blev Kurt Jacobsson chef för NK:s Franska damskrädderi, en roll han skulle komma att behålla fram till sin pensionering nästan 50 år senare.
Tillsammans med ateljéchefen Pelle Lundgren utvecklade han NK:s Franska till att bli en av Stockholms främsta beställningsateljéer.
De arbetade vidare i Suzanne Pellins anda och fortsatte resa till Paris flera gånger om året för att köpa in tyger och modellplagg från de franska modehusen. I Paris besökte de varje gång ett flertal haute couture-hus där visningarna kunde bestå av fler än 200 modeller.
Under åren köpte Kurt in uppemot 3 000 originalmodeller som han tog med tillbaka till NK:s Franska, där de syddes upp på licens – modeller från bland andra Christian Dior, Coco Chanel, Jean Patou, Madeleine Vionnet och, inte minst, favoriten Cristóbal Balenciaga.
Kurt visade sig ha en förmåga att plocka ut plagg som föll de skandinaviska kunderna i smaken. I salongerna på NK hölls mannekänguppvisningar för ett imponerat pressuppbåd, som sedan hyllade Kurt Jacobsson för hans kultiverade smak.
Foto: Sjöberg bild
Ett 30-tal sömmerskor
Från 1926 hittade man NK:s Franska på femte våningen, högst upp och mitt i varuhuset. Kunderna tog den guldglänsande hissen raka väggen upp till salongen från parfymavdelningen på bottenvåningen.
Salongens inredning gick i pärlgrått och hade inte mindre än sju provrum. Från satinklädda divaner fick kunderna ta del av säsongens utbud och välja modeller. En hänförd besökare beskrev salongen som en “filial på jorden till det riktiga himmelriket”.
Priset räknades ut baserat på bland annat materialval och antal provtillfällen och när det var överenskommet kallades proverskan in för att ta kundens mått. Allt detta gjordes i den mycket eleganta och luxuösa salongen med utsikt över Hamngatan och mjuka mattor som dämpade stegen. Proverskan tog sedan beställningen in till syateljén på andra sidan dörren.
I 40 år låg salongen och syateljén vägg i vägg och de var som två skilda världar – den dämpade och sofistikerade salongen med välpolerade speglar och den livliga ateljén där arbetet var i full gång för att färdigställa alla beställningar. Den sysselsatte sömmerskor, brodöser, proverskor, presserskor, tillskärare, springflickor och kalkyleringspersonal. Dessutom hade man några heltidsanställda mannekänger som demonstrerade plaggen för kunderna och pressen.
Liksom vid haute couture-husen i Paris var syateljén uppdelad i två avdelningar, en för damskrädderi och en för klänningssömnad. Vid slutet av 40-talet fanns tre arbetsbord med vardera ett tiotal sömmerskor som sydde det mesta för hand.
När plagget var färdigsytt och fått alla sina detaljer grans-kades det av ansvarig proverska för att därefter varsamt packas i en NK-kartong och budas till den förväntansfulla kunden.
Kungliga kunder
Bland kunderna hos NK:s Franska fanns genom åren kungligheter som drottning Victoria och kronprinsessan Margareta, societetskvinnor, stjärnor som Emma Meissner, Harriet Bosse och operasångaren Kristina Nilsson.
Där syddes klänningar till både amaranterbaler och teaterföreställningar.
I mer än ett halvt decennium var NK:s Franska damskrädderi haute couturens nordliga utpost, men 1966 stängdes salongen och ateljén ner. Måttsydd couture var inte längre lika eftertraktat och inköpen av originalmodeller, materialkostnaderna och arbetet i ateljén blev för dyrt.
De sista tygerna och plaggen reades ut och sedan stängdes dörrarna till de pärlgrå salongerna för gott.
Nordens Paris i utställning och bokform
Fram till den 18 september 2022 visas utställningen Nordens Paris på Nordiska museet i Stockholm, där man kan ta del av plagg, fotografier och berättelser om människorna i NK:s Franska damskrädderi. I anslutning till utställningen släpptes modejournalisten Susanna Strömquists bok med samma namn, en rikt illustrerad hyllning till couturehantverket som är resultatet av flera års efterforskningar i NK:s omfattande arkiv.
Tre vackra klänningar, alla beställda och uppsydda hos NK:s Franska damskrädderi. Från vänster:
Nanna Svartz (1890–1986) utnämndes till Sveriges första kvinnliga professor vid en statlig högskola 1937. Samma år beställde hon denna sidenfrack i tidstypiskt snitt med lång, slank kjol. Den levererades i juni 1937.
Axelbandslös balklänning med paljettgnistrande liv och sidentyllkjol som skiftar i toner från
grått till rosa beställdes av skådespelaren Signe Jürgenthal (1909–2008), född Pinna. Den levererades i december 1957.
Aftonklänning av guldspets med gnistrande paljett- och pärlbroderier på axlar och höftparti. Den levererades till beställaren Ella Ros (1898–1977), född Littorin, cirka 1942.
