Bästa Benny, jag läser din spalt och vänder mig till dig för några frågor.
Varför känner jag mig oftast ensam, fast att jag har en familj? Saknar mycket åtminstone en eller i bästa fall några väninnor att ringa till ibland.
Känns tomt att ha så få att prata med. Har satt upp minst 20 lappar i mina portingångar där jag bor om att jag söker en stavgångarkompis, men har ej fått något seriöst svar. Vad ska jag göra?
– Så bra att du känner dig ensam, du behöver nämligen tid att möta ditt inre. Hela ditt liv är det andra människor som varit viktigast för dig, men personen i ditt inre har du inte tagit hand om. Därför är det viktigt att du gör det nu. Kvinnan inom dig är faktiskt lite egoistisk och vill inte att du ska träffa någon annan väninna just nu, så unna dig att umgås med dig själv ett tag. Och när du väl träffat ditt glömda jag igen, kommer värmen på nytt in i ditt liv.
– Jag ser också två mogna tjejer som kommer att bli dina vänner. En av dem tycker inte om stavgång, hon kommer inte att vilja ägna sig åt det hur mycket du än tjatar. Däremot är hon en bra “tjattrare” och hon är fantastiskt duktig på att baka goda kakor. Så det finns risk att du får några extra kilon på höfterna! Den andra väninnan jag ser är en stavgångskompis.
Hälsa henne att jag, som också är frisör, tycker att hon ska gå och klippa sitt hår som är alltför yvigt med alla vilda lockar. Det får henne att se ut som ett litet troll. Men jag ser att hon har ett stort hjärta!
