Är en tjej på 56 år. Har sedan barnsben fått kämpa mig fram, har inte råd med någonting. Mina barn strular. Har en sambo men han är bara negativ till allt. Jag vet inte om jag orkar så mycket mer. Vad är det för fel på mig? Numera har jag artros och mycket ont i både hjärta och själ. För vare dag som går tappar jag lusten att vara. Snälla, hjälp mig om du kan.
– Det är alltid mörker innan man möter ljuset och just nu ser allt mörkt ut. Men förändringen kommer snart, jag vet. För det första ser jag att den man du lever med är en energitjuv som stjäl din kraft. Titta på din relation och se om du inte skulle må bättre av att leva själv.
– Den person jag möter i ditt brev, är egentligen inte du. Du brukar inte vara så deprimerad. Du brukar ju skratta mycket och vara den som sätter igång andra. Just därför förstår inte folk omkring dig att du också kan må dåligt och behöva stöd. Det är inget konstigt med dina barn, de klarar sig. Det är du som behöver stöd nu. Jag ser inte att någonting negativt kommer att hända dig. Jag känner även att du får mindre problem med din värk – både hjärta och själ får tillbaka sin glädje.
