Hej Benny! Jag är en 65-årig kvinna som alltid fått kämpa mig fram. Känner mig ensam och olycklig, har alltid fått lita till mig själv. Ingen har haft tid, så har det varit så länge jag kan minnas. Jag har försökt prata med anhöriga, men redan som barn fick jag höra att där är ingenting att prata om. Och det är detsamma idag. Jag behandlas inte som vuxen, det mesta har hemlighållits för mig. Har haft en liten hund som blev ganska gammal, men som jag fick avliva i våras på grund av sjukdom. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne. De första tre månaderna efter hennes död kom hon på besök i drömmar vid flera tillfällen, men inte nu längre. Är jag så hemsk och värdelös? Jag vet att jag är bitter, men jag försöker och det bara grusas gång på gång.
– Som du själv skriver så är du bitter. Men du måste ta av dig “offerkoftan”, för du är en fantastisk kvinna! När du mår bra har du egenskapen att alltid se det positiva i andra människor. Men sen är det ju så att när vi inte mår bra, har människor omkring oss en tendens att försvinna. Jag vet att du har en väninna som finns där för dig och som står dig nära. Ge inte upp för jag känner att du kommer att bli bättre från din psykiska ledsamhet.
– Du är en annorlunda person, vilket du ska vara glad för. Jag tycker det är bättre att vara ett original än en kopia av något. Problemet är att människor inte alltid förstår dem som är annorlunda. Jag ser att en fyrbent vän är på väg in i ditt liv igen. Det blir en liten tjej även denna gången. Jag ser även att det finns en beundrare i din närhet. Du har en granne som tycker att du är tjusig och han kommer att bli intimare i sitt flirtande!
