Är en tjej på 52 år som har fyra utflugna barn med tre olika fäder. Sitter här nu själv. Jag har haft förhållande med en man i sex år, men det tog slut föra hösten. Har träffat honom lite efteråt, älskar honom så mycket, han är i mina tankar varje dag. Vi har haft mycket roligt tillsammans, men också mycket tjafs. Ibland tycker jag att han har behandlat mig illa. Det enda jag har bett om är att få lite egen tid, men det har inte fungerat. Så fungerar inte förhållanden, säger han då.
Jag är en människa som funderar och tänker mycket och nu har jag hamnat i en livskris. Tänker mycket på livet och hur det har blivit. Den ljuspunkt har jag är ju givetvis mina barn, men det allra viktigaste är mitt jobb som undersköterska på ett äldreboende som jag älskar att vara på. Både personal och boende är jättebra. Tack och lov för detta jobb.
Men som sagt, mannen finns hela tiden i huvudet på mig. Kommer vi att bli hop igen? Eller kommer jag att träffa någon annan som jag kan dela resten av livet med? Kommer jag att känna mig älskad, respekterad, glad och lycklig? Har inte varit det på länge.
– Du måste tvätta den här mannen ur ditt huvud! Det är så med oss människor att den senaste kärleken som betytt något håller vi oss kvar vid tills någon annan med liknande, eller mer, kaliber dyker upp och kan ersätta. Och givetvis kommer det en sådan man i ditt liv! Jag ser en blond man, hans hår är fint men han börjar bli lite tunnhårig. Han är atletiskt byggd, han har två barn, en pojke och en flicka. Denne man bor nära dig så ni kommer att springa på varandra i vardagen. Du kommer att bli oändligt lycklig, du kommer att bli sammanboende, ni kommer att köpa ett hus tillsammans.
– Och du, glöm inte att klappa dig själv på kinden, du är en av vardagsänglarna som gör ett fantastiskt arbete inom vården!
