Hej Benny!
Jag är 62 år och sambo. Vi är två motpoler, jag är optimisten och han pessimisten. Detta tär på vårt förhållande, det har gått så långt att jag föraktar honom, han vill inget, medan jag vill ut och upptäcka saker. Jag har börjat göra saker själv. Vi jobbar heltid bägge två och jag har pratat med honom om att han får hjälpa till, men det örat lyssnar han inte på. Han är glad i sprit och det har format vårt liv. Jag mår inte bra av detta, har blivit stressad, alltid på min vakt, slappnar aldrig av när han finns i närheten. Förut var jag självständig, numera är jag osäker, törs aldrig bestämma något själv då jag inte vet hur han reagerar. Han pratar om att ställa upp för mig, men när det kommer till kritan finnas han inte där och stöttar. Har jag för stora förväntningar på livet?
– Kära optimist, hur positiv du än är, så smittar det av sig på dig att leva med en pessimist. Jag känner att din man har en älskarinna – spriten. Den har också hans hjärta. Ångesten över att han dricker gör att han inte är speciellt social. Jag tror tyvärr inte att ert förhållande blir bättre. Om du vill leva kvar i det är det väldigt viktigt att du kan leva ditt eget liv och göra trevliga saker med dina vänner. Men fundera på om du inte skulle ha ett bättre liv om du levde själv. Ibland kan ensamheten vara skönare än den oro det innebär att leva med någon som inte visar kärlek. Du är värd så mycket mer!
