Hej Benny!
Inuti mig känns det som om jag befinner mig i ett enda stort kaos som till största delen beror på en konflikt mellan mig och min pappa. För snart ett år sedan gav han mig ett uppdrag som jag utförde, men efter det har allting förvärrats. Hur har allting kunnat bli så här? Är det mig det beror på? Min pappa tycker han gjort så mycket för mig och jag upplever det inte på samma sätt som han gör. Vad ska jag göra för att kunna känna en inre frid? Jag undrar även om jag kommer att fortsätta att leva ensam.
– Ibland ger våra föräldrar oss skuldkänslor vi inte borde bära. Jag tycker att du är en fantastisk dotter som gjort mycket för din pappa, men din pappa ville att du skulle utföra arbetet på ett annat sätt – så som han hade tänkt sig. Han är inte särskilt kommunikativ, som du vet. De flesta fall av ovänskap handlar just om att man inte pratar med varandra. Här är det som vanligt du som får ta första steget och reda ut det hela. Ni mår båda dåligt av detta, men båda har också en dumdristig stolthet. Någon måste svälja stoltheten och ta tag i detta. Vår tid är inte evig, så försök att få en bättre kontakt och ta vara på varandra.
– Vad gäller relationen så dröjer det ett tag innan du träffar den rätta kärleken, du ska jobba lite med dig själv först innan du kan och vågar låta någon älska dig fullt ut. Men jag vet att det kommer någon som ger dig äkta kärlek, som du blir sambo med och som du känner kärlek till.
