Jag skriver till dig för att jag känner stor oro för mitt yngsta barnbarn. Han fick inget jobb efter studenten, men han började på finsnickarskola. Där har han gått i två år men nu vill han inte påbörja tredje året.
För snart ett år sedan dog hans morfar. De hade mycket roligt tillsammans och efter morfars död har han tappat tron på sig själv. Han har fått för sig att han inte duger till något. Pojken har gjort många fina möbler och vi säger att han är duktig. Men han känner sig mindervärdig. Jag, hans mormor, är mycket orolig. Kan du se om det ordnar sig för honom på något vis?
– Kära oroliga mormor. Jag har känt in ditt barnbarn och det känns som om det händer mycket med honom på många plan, han håller på att växa själsligen och bli vuxen vilket kan bli jobbigt. Han är en kille med stort kontrollbehov och oerhört dålig självkänsla, vilket är en jättedålig kombination! Men jag vet och ser att han tar tag i skolan igen för att bli färdig finsnickare. Jag håller med dig, han har en oerhörd begåvning.
Jag ser också att han kommer att få ett eget företag så småningom och att han blir en fantastisk pappa till tre barn, två pojkar och en flicka.
Det känns på det hela jättebra med ditt barnbarn, men han behöver mycket uppmuntran. Hans morfar är hans skyddsängel, så han har stöd från andra sidan!
