Hej Benny!
Ser du någon framtid för oss? Sitter ofta och funderar på mina barn och barnbarn och livet i övrigt. Är en kvinna i övre medelåldern som har varit med om en hel del motgångar med kropp och själ. Är gift med samme man sedan ungdomen. Han är arbetsnarkoman och hjälper alla. Nu står han vid ett vägskäl och ska snart bli pensionär och tröttare och tröttare blir han. Kan du se hur det går?
Jag har också en son som blivit lämnad av sin fru och står ensam med sina barn. Träffar han någon som passar honom att dela livet med? Har ett barnbarn som precis klivit ut i vuxenvärlden och inte har någon tro på sig själv. Vad gör man? Livet är inte lätt och går inte i repris!
Kära du,
Du har helt rätt: Livet är inget genrep utan en föreställning, och den föreställningen gäller nu. Och manuset skriver vi medan vi lever. Din man har så mycket energi att han kommer att klättra på väggarna när han blir pensionär. Lär känna varandra, gör resor, dela upplevelser! Han kommer att ägna sig mycket åt föreningsliv och sitta i en styrelse. Den kraften han har blir konstruktiv.
Jag är så tacksam för att din son blivit lämnad, det var ju inte kärlek. Nu är han redo att hitta någon som älskar honom som han är. Han behöver en tjej som kan ta vara på honom, han är en sådan fin kille. Snart får han möta sin själsfrände, som är en ljuvlig brunett.
Barnbarnet kommer att driva eget företag och har ärvt din mans arbetsnarkomani och energi. Ditt barnbarn får två barn, en pojke först och en flicka sen.
Kram Benny
