Hej!
Jag är en kvinna på 51 år som lever i ett samboförhållande sedan 30 år. Vi har två barn som flyttat ut, båda har satsat på utbildningar och bor nu långt borta. Det är som om allt liv försvunnit ur vår lägenhet, sedan de flyttade. Sambon har blivit så tyst, vi går bara bredvid varandra och sköter våra egna sysslor.
Jag jobbar med ekonomi på ett företag och vi har fått en ny chef. Han är cirka fem år yngre än jag, har ögon som bedårar mig och ett leende som gör att jag smälter. Han kommer ofta till min plats med uppgifter han inte hinner med,. Jag inbillar mig att han är lika nyfiken på mig som jag på honom.
Det känns som jag står vid ett vägskäl. Vi ska iväg på konferens om två veckor, mannen har lovat bjuda mig på champagne, eftersom jag jobbat så mycket. Det är väl en tydlig invit? Ska jag ta det som det kommer, eller tänka förståndiga tankar istället? Hjälp mig Benny, det måste hända något i mitt liv!
Frågetecken
Bennys svar: Du står inte vid ett vägskäl, du kan skåla i champagnen, men det kommer inte att hända något mer. Mannen som är din chef är inte intresserad av dig alls, han är bara nöjd med att du utan att klaga gör hans arbetsuppgifter. Han charmar alla, speciellt sin hustru som han älskar väldigt mycket.
När det gäller din tysta sambo, så är det på tiden att ni talar med varandra, på djupet. Känns det omöljigt, gå till en terapeut. Din sambo är tyngd av sina egna tankar, han grunnar på något som hände i hans ungdom, som han känner skuld i. Han behöver få den berättelsen ur sig.
Jag ser inte att ni delar på er, utan stannar i relationen och hemmet. Kärleken finns där, även om den legat undanskuffad i ett hörn under lång tid. Men det är ni båda som måste se till att något händer. Det kan kännas svårt, men det går. Lycka till!
Kram Benny
