Jag har haft stora besvär efteråt. Alla ärr växer, stora som små. Jag vågar inte tänka på vad som sker inuti min ömmande buk. Operationerna var lyckade. Kvarvarande cystor växer långsammare. Men jag drabbas fortfarande av återkommande smärtanfall, kräkningar, trängningsbesvär i urinvägar och tarmar samt allt annat otyg som förpestar mitt liv. I mina försök att komma tillrätta med alla problem har jag mött en del kvinnor i liknande situation. Alla har en burk valium i väskan som trygghet och säger att man måste lära sig leva med det för det har doktorn sagt. Man ska leva med isblåsa på huvudet, värmeflaska på magen, smärtstillande och lugnande tabletter. Men livet då? Är det så här det ska vara tills man dör?
Livmoderslemhinna finns normalt bara i livmodern. Vid mens kan blod med små slemhinnefragment ibland rinna baklänges genom äggledarna ut i buken där de av vårt immunförsvar normalt tolkas som främmande material och bryts ner. Detta fungerar inte vid endometrios, då slemhinnefragmenten i stället fastnar och börjar växa på olika ställen i buken. Man tror att sjukdomen kan bero på en immundefekt hos en del kvinnor. Det skulle också kunna förklara att det finns en viss ärftlighet.
Endometrios kan växa på äggstockar, äggledare och övriga vävnader nedtill i buken. Det är också vanligt med endometrios i ärr efter bukoperationer. Den kan finnas spridd på bukväggarna och på organ högre upp i bukhålan och i mera sällsynta fall även utanför. Endometrios kan växa runt och in i olika vävnader och organ och bl a ge avflödeshinder med smärtor. I äggledarna kan endometrios ge totalstopp vilket inte är en ovanlig anledning till barnlöshet. Vid endometrios i äggstockarna kan bildas upp till decimeterstora blodfyllda blåsor som på grund av sitt utseende brukar kallas “chokladcystor”.
Könshormonerna påverkar livmoderslemhinna var den än sitter i kroppen och man får alltså blödningar varje månad även i endometrioshärdarna. Vävnaderna runt omkring de blödande härdarna reagerar ofta kraftigt vilket ger upphov till sammanväxningar och ärrbildningar. Huvudsymptomen är smärtor nedtill i buken, djupa samlagssmärtor och barnlöshetsproblem.
En del kvinnor som har sjukdomen är och förblir helt besvärfria och de allra flesta har lindriga till måttliga besvär. Men för vissa kvinnor är endometrios är en svårt invalidiserande sjukdom som starkt påverkar livskvaliteten.
Trots att det fortfarande bara är symptomen som behandlas har vi under senare år fått bra behandlingsmetoder med goda resultat. Eftersom östrogen stimulerar tillväxt av livmoderslemhinna går den medicinska behandlingen ut på att kraftigt minska östrogenproduktionen. Resultatet blir en tillbakabildning av endometrioshärdarna. Smärtorna avtar ofta drastiskt och möjligheterna ökar att efter behandlingen kunna bli gravid. Behandlingsperioderna är vanligen sex månader. Eftersom då endast en ringa mängd östrogen produceras brukar mens utebli och vissa kvinnor får också en del klimakterieliknande besvär. Dessa besvär försvinner och mensen blir normal igen så snart behandlingen är slut.
Svår endometrios kan även kräva kirurgiska åtgärder. I ditt fall var detta nödvändigt. Det är bara tråkigt att du tydligen inte förstått innebörden av den medicinska tilläggsbehandlingen. Du skulle ha behövt den och troligen mått mycket bättre idag. Kan du inte försöka tänka om? Det finns ingen ökad cancerrisk eller annan medicinsk risk med de preparat som ges vid endometrios. Jag tycker att du snarast ska ta kontakt med din gynekolog. Eftersom dina besvär ökar igen misstänker jag att du har åtminstone en liten östrogenproducerande äggstocksrest. Kanske kommer en ny operation att behövas. Utan tvekan bör du få kompletterande medicinsk behandling så att du äntligen får en chans till ett drägligt liv igen.
