Min son är alkoholist!

Jag är en 60-årig änka. Min man var sjuklig i många svåra år innan han gick bort för fem år sedan. Vi har två söner av vilka den ene blev alkoholist vid unga år. Detta var en stor sorg för mig och min make under 20 år innan han sökte hjälp hos Länkarna. Idag är han sedan tio år nykter alkoholist och lyckligt gift. Vi blev så glada när vår son kom på fötter, men så rycktes min älskade make bort och sorgen blev stor igen.

Nu har åter en stor sorg kommit över mig. Min andre son håller också på att bli alkoholist och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Han struntar i allt. Hemma hos honom är fullt kaos med saker och smuts överallt. Han betalar inga hyror eller skulder. Jag har hjälpt honom mycket, både ekonomiskt och med städning och annat, men nu ger jag upp. Han har fått ca 100.000 kr och de är borta. Jag vet att jag inte borde ha hjälpt honom på det sättet men en mors hjärta har svårt låta bli.

Min man och jag smakade aldrig sprit eller öl och ändå kunde detta hemska hända. Min son har vårdnaden om en son som är 6 år, men pojken har en stödmamma där han oftast vistas. Varför gör socialen ingenting? Varför görs inga hembesök till familjer som min sons och ser hur de har det? Själv vet jag inte om jag orkar mer.

Din signatur är högst förstålig utifrån din nuvarande livssituation. Det gör mig ont om dig att du ytterligare en gång ska behöva uppleva en son med missbruksproblem. Det som är positivt i ditt brev är att du nu kommit fram till en ståndpunkt, där du inser att du inte längre kan hjälpa honom med all välvilja i världen eller med mer ekonomiska resurser. Din son behöver hjälp med att inse sitt beroende och ta ansvar för hur han ska komma ur det. Du har länge nog gett och han har tagit emot utan att detta lett till positiv förändring. Ibland finns det lägen där ytterligare insatser mera stjälper än hjälper, och där är du nu.

Du skriver att din man och du aldrig smakade sprit eller öl. Kan detta “stränga” sätt att förhålla sig till alkohol ha sin grund i att det i någon av era ursprungsfamiljer funnits en medlem, som haft svårt att hantera sin alkoholkonsumtion? Vi ärver naturligtvis inte alkoholism men det är väl känt att vi kan “ärva” benägenheten att utveckla ett beroende som kan leda till missbruk. Oberoende av hur din yngste sons missbruk uppstått och utvecklats så är det av stor vikt att han får snar hjälp att ta sig ur det. Här tror jag att du kan få en första hjälp av din äldste son. Han om någon borde kunna tala med sin bror. Han är en person som “vet” varför man inte lyssnar, varför man inte bryr sig och vad som kan bli konsekvenserna om man inte bryter mönstret. Det är i alla fall inte lika lätt att avfärda den som har egen erfarenhet av samma problematik.

Du berättar också att din son har vårdnaden om en 6-årig pojke. Samtidigt som det är kaos i hemmet, så betalar sonen inga hyror eller andra skulder. Självklart kan detta inte pågå mycket längre till utan att familjen blir vräkt, vilket kan bli en mycket svår upplevelse för ditt barnbarn. Du undrar varför ingen gör hembesök i fall som detta. Kan det vara så att du själv tidigare genom att rymma upp efter sonen, både praktiskt och ekonomiskt, har fått de sociala myndigheterna att tro att det mesta är i sin ordning. Jag vill råda dig att prata med socialförvaltningen, framförallt för ditt barnbarns skull. Man kan kanske där hjälpa din son till behandling för sitt missbruk innan det går så långt att han djupt brister i sitt föräldraansvar och därigenom fråntas vårdnaden. Det senare skulle kunna bli en tragedi både för honom själv och pojken.

Jag hoppas att du – med omgivningens hjälp – kan få din yngste son till någon form av vård och behandling. Fortsätter du att hjälpa som tidigare kommer du bara att känna dig utnyttjad och till föga nytta. Jag tror också det är viktigt att du nu orkar vara en god och närande farmor till en liten pojke, som kan behöva extra stöd i en för honom svår situation. Lycka till med båda uppgifterna.