Jag tror att du skulle ha både nytta och glädje av att vända dig till en frivillig anhörigförening, som kallas Al-anon. Den finns till för människor som vuxit upp med missbruk och/eller lever tillsammans med en missbrukare, vare sig denne själv söker hjälp eller ej. Den är religiöst och politiskt obunden och vill hjälpa människor som är påverkade av någon närståendes missbruk. Du får delta i en gemenskap med andra som har upplevt liknande problem – och du får vara anonym. Adresserna till dessa kan du bl a få genom att gå ut på internet under “www.Al-anon.a.se”.
Som du beskriver din mammas situation idag med ett accelererande missburk och en misshandlande partnern, så får i alla fall jag bilden av en på sig själv besviken kvinna med låg självkänsla. Här tror jag att du skulle kunna vara din mamma till stöd och tröst genom att uttrycka de varma känslor du har för henne. Det kan kanske vara svårt att prata med henne om hon antingen blir försvarsinställd eller alltför självömkande. Skriv gärna ett brev till henne. Berätta för henne att du bryr dig, att du är orolig för henne och tycker mycket om henne, ja kanske t o m älskar henne. Det brevet tror jag att hon skulle kunna plocka fram i sin ensamhet och läsa många gånger – och därigenom få hjälp med att känna att hon har ett stort värde för någon annan – sin egen dotter. Jag vill inte ge dig en övertro på en omedelbar effekt av ett sådant brev – men är ganska säker på att en aldrig så härdad mor inte är opåverkad av en sådan omsorgsförklaring. Får du hjälp med den påverkan din mammas missbruk har och har haft på dig och därigenom kan må bättre för egen del, så vill jag hoppas och tro att ni kan mötas i en ömsesidig vuxendialog, där var och en har ansvar för hur hon hanterar sitt liv framgent, men där ni i bästa fall kan vara ett gott stöd åt varandra.
