Vad är bäst för barnet?

Precis som jag, har min sambo och blivande man ett barn från ett tidigare förhållande. Jag har hela vårdnaden om min son, och min sambo delad vårdnad. Hans dotter bor hos oss varannan vecka.

Till hösten ska hon börja skolan och då anser vi att det är bäst för henne att bo på ett ställe. Problemet är bara att hans f.d. motsätter sig i det. Hon vill fortsätta med nuvarande system. Hon vill inte ha sin dotter på heltid, men hon vill absolut inte att hon ska bo hos oss på heltid heller. Dottern säger själv att hon vill bo hos sin mamma.

Vi använder oss av sunt förnuft när vi menar att ett barn behöver en fast punkt. För vår del spelar det ingen roll om hon skulle bo hos mamman. Inte heller om hon fick bo hos oss. Vi förlorar som sagt inget. Nu ska min sambo och hans f.d. ha samtal på familjerättsenheten. Jag har lite funderingar över hur man brukar besluta i sådana här ärenden. Ska man se till föräldrarnas bästa eller barnets? Kan man överklaga ett beslut från familjerätten? Kan man vägra ha vårdnaden om sitt barn?

Det vore väl mycket olyckligt om en situation som er, vilken hittills fungerat väl, skulle utvecklas till att bli en vårdnadstvist. Du skriver ingenting om hur flickans föräldrar bor i förhållande till varandra, så jag får förutsätta att de bor i närheten av varandra och att hon har kunnat vistas på dagis/obligatorisk förskola samtidigt som hon växlat boende mellan sina föräldrar varannan vecka. I samband med skolstarten tror du och din blivande man att det skulle vara bättre för flickan att vara permanent boende hos endera föräldern. Den uppfattningen delas inte av dotterns mamma. Jag vet naturligtvis ingenting om mamman och hennes livssituation i övrigt men det troliga är att hon med nuvarande uppdelning på ett bra sätt klarar sin föräldrauppgift. Förhoppningsvis orkar hon med att vara en bra och engagerad mamma för sin dotter samtidigt som hon kanske kan lägga mer energi på arbete, eventuellt studier och goda vänner under den veckan som flickan bor hos er. Mamman vill uppenbart inte avsäga sig ett gott vardagsumgänge med sin dotter samtidigt som hon i dagsläget inte vill ha förändring av nuvarande modell. Du skriver att flickan vill bo hos sin mamma och jag förutsätter då att det är hennes val inför alternativet att inte kunna bo växelvis hos båda föräldrarna.

Jag tror att de är viktigt för allas er skull att ni inte startar med att göra detta till en konflikt. Det är kanske fullt möjligt att fortsätta med dagens modell ytterligare ett tag – i alla fall under första terminen eller skolåret. Systemet kan ju fungera mycket väl också under de första skolåren. Om arrangemanget visar sig mindre lämpligt, så kommer ju också mamman att vilja en förändring till dotterns bästa. I så fall kommer ni att arbeta med ett gemensamt mål – och inte som nu i ömsesidig motvind. På familjerättsenheten har man möjlighet att få frivilliga s.k. samarbetssamtal, som hjälp till att lösa vårdnads- och umgängesfrågor. “Familjerätten” fattar inga beslut – det gör tingsrätten i dessa frågor – och vad som kommer fram vid samtalen går således inte att överklaga. Är föräldrarna fortfarande oense så går ärendet till just tingsrätten, som i sin tur remitterar till familjerätten för att få en utredning som underlag för rättens beslut. Till din konkreta fråga om man ska se till barnets eller föräldrarnas bästa, så tror jag att i de flesta fall löper barns och föräldrars bästa parallellt. I de fall det skiljer sig åt är rättens huvuduppgift att tillvarata barnets bästa. Du undrar om man kan vägra att ha vårdnaden om sitt barn. I detta ärende skulle ett sådant ställningstagande inte gagna någon och är väl inte heller på allvar aktuellt. Jag hoppas och tror att flickans föräldrar – med hjälp av samtal – kan lösa frågan utan att den alls behöver gå till rättslig tvist. Det är bra om ni alla kan förhålla er så prestigelöst som möjligt och låta tiden utvisa vad som är bäst för flickan.