Varför är jag så attraherad av grannen?

Jag har en pojkvän sedan fem och ett halvt år tillbaka. Vi har bott ihop i fyra år men är nu mera särbo med fyra mil emellan, eftersom vi båda läser på högskolan i olika städer. Vi har ett jättefint förhållande och det är inte ofta vi är ovänner.

Men för två månader sedan flyttade det in en man i lägenheten under mig, och vi har lärt känna varandra. Vi har kommit underfund med att vi attraheras av varandra och att han är väldigt fäst vid mig.

Jag känner mig så förvirrad. Jag älskar min pojkvän väldigt mycket, han är ju min familj. Men jag vet inte varför jag attraheras så mycket av min granne. Kan det vara att jag inte träffar min pojkvän mer än några timmar i veckan? Kommer det att gå över eller ska jag bryta med min pojkvän? Jag skulle hellre dö än att göra min pojkvän så illa. Jag mår så dåligt av allt det här och känner mig otrogen fast än jag aldrig rört min granne.

Det framkommer inte av ditt brev hur gammal du är, men jag förutsätter att du är några år över tjugo, eftersom du varit sambo i fyra år. När jag läser ditt brev får jag en känsla av att “livet” på något sätt har hunnit ifatt dig. Det är som om du inte var riktigt beredd på att ungdomen och det tidiga vuxenlivet oftast innehåller omtumlande upplevelser, oförutsedda händelser och många starka känslor. Du skriver att du hellre skulle dö än att göra din pojkvän illa. Du ger mig en bild av att just nu upplever du så starka känslor, som du inte har redskap för att hantera och därför tycker att du lika gärna kunde “dö”. Jag är däremot övertygad om att du inte alls vill dö, men att livet just nu känns farligt och oförklarligt. Det är svårt att gå igenom hela livet – särskilt de stormiga ungdomsåren – och att aldrig själv fara illa eller göra en annan människa illa. På något sätt tillhör det de livsvillkor vi alla lever under.

Det fyra mil långa avståndet till din pojkvän har mycket litet med den uppkomna situationen att göra. När du beskriver din och hans relation som “min familj”, så låter det ju tryggt och förutsägbart och inte ett dugg spännande. Och i denna trygga miljö förefaller du vara helt oförberedd på det “spännande” som händer just nu. Du skriver att du känner dig otrogen med din granne trots att ni aldrig “rört” varandra fysiskt. Berört varandra har ni tydligen båda gjort i mycket hög grad. Din känsla av otrohet kommer naturligtvis utifrån de sexuella fantasier du har om grannen och behöver inte hittills vara utlevda. Du skriver att du älskar din pojkvän och det är naturligtvis inte möjligt att bära på så starka känslor, som du har nu, utan att prata med honom om ditt splittrade engagemang. Det kanske inte alls behöver leda till någon katastrof. Han kanske också i en ny omgivning ser sig omkring. Om ni kan prata om det som känns och väcks hos er båda, så kommer ni att ha en mer realistisk grund för livet och få bättre redskap till att klara av också det oväntade. Jag tror att du skulle ha god nytta av några samtal med studentkuratorn. Han/hon kan säkert hjälpa dig med att se att det som händer inom dig just nu inte är något farligt utan en viktig del i en utveckling mot att bli en väl integrerad vuxen.