Efter en ganska stormig separation med anklagelser hit och dit, så har det efter fem månader lugnat ner sig. Nu till det som bekymrar mig. Jag har träffat en ny man men är så tveksam till hur jag går vidare. Vill inget hellre än att presentera den “nye” men hur gör jag det? Barnen anar säkert något men har hela tiden hållits utanför. Det känns inte heller rätt att fortsätta att smyga. Vid en ny familjebildning måste jag se till barnens bästa.
Familjerådgivare Kerstin Bohm svarar:
Du tar upp en mycket angelägen fråga som gäller många barn och vuxna i samband med separation. Du skriver ingenting om barnens ålder – vilket kan ha viss betydelse i sammanhanget – så mina reflektioner på din “fråga” måste bli av mera generell art. Du berättar om en stormig skilsmässa, där situationen nu efter fem månader lugnat ner sig. Fem månader är ju ingen lång tid i samband med en separation, särskilt inte för barnen. Dessa har ju inte tidigare funderat på och planerat för en skilsmässa utan försätts ofta i en situation, där de har att anpassa sig till att leva med en förälder – i alla fall med en förälder i taget. Att finna sig tillrätta i den nya situationen kan ta olika lång tid för olika barn men är under alla omständigheter en process, som måste få ta sin behövliga tid. En skilsmässa mellan föräldrar kan ju dessutom för barnen innebära byte av bostad, dagis/skola och kamratkontakter. Det kan på en gång bli många nya situationer för dem att anpassa sig till. Barn behöver också en tillräckligt lång period för att hitta ett bra och fungerande umgänge tillsammans med den förälder som de inte stadigvarande bor med. Plus att de behöver få uppleva att pappan – oftast är det han som bor på annat håll – inte har försvunnit utan finns till för dem fast på litet nya villkor. Han är dessutom inte utbytbar i sin roll som pappa. Alla dessa för barnet nödvändiga “utvecklingsfaser” måste få ta både tid och plats i den nya situationen. Ju bättre vi kan hantera den perioden, desto bättre kommer barnet att må framöver. Barnet har således mycket sällan behov av en ny person i familjen innan det självt har ett stabilare familjemönster som grund.
Naturligtvis förstår jag din glädje över att ha träffat en ny man och att den relationen betyder mycket för ditt välbefinnande idag. Jag tycker att du har hanterat situationen bra genom att du hittills har hållit barnen utanför din nya bekantskap. En skilsmässa – inte minst med barn inblandade – är oftast en omtumlande upplevelse. Även om vi själva önskade en separation, så kan vi trots upplevelsen av lättnad också gripas av en känsla av ensamhet och övergivenhet En ny, vuxen, stimulerande bekantskap kan ibland både ge draghjälp till separationen och hjälpa oss att hålla känslan av ensamhet på avstånd. Det tar oftast rätt lång tid att komma underfund med om den nya relationen har egen bärkraft eller den är ett “övergångsobjekt” i en annars svår situation. Skulle det senare vara fallet och mannen/kvinnan blivit “intagen” i familjen, så kommer vi ännu en gång att utsätta barnen för en separation de inte själva valt eller kan påverka.
När du känner dig trygg i att den här mannen menar allvar med dig och du med honom, ja, då kommer det att bli naturligt att “presentera” honom för barnen. Och då har du också mycket bättre egna förutsättningar för att ta hand om barnens eventuella reaktioner på ditt val av partner. Fortsätt gärna att träffa honom – utan att smyga. Precis som du säkert gör saker själv tillsammans med väninnor, så kan du ju träffa honom med barnens vetskap. Du känner bäst själv om och när tiden är mogen för att låta honom ingå i en större familjegemenskap.
