Ska jag stanna kvar eller gå?

Jag undrar vad jag ska ta mig till i förhållandet med min sambo. Vi bor en villa som han och hans exfru äger tillsammans. De...

Jag undrar vad jag ska ta mig till i förhållandet med min sambo. Vi bor en villa som han och hans exfru äger tillsammans. De har två barn i åldern 10-12 år som bor hos mamman. Jag har en flicka på snart 10 år.

Exfrun bor alldeles i närheten så barnen får springa som de vill, tycker min sambo. Men jag vill hellre ha bestämda regler. Jag vill veta när de ska komma till oss så att jag kan planera med mat och annat. Det verkar som hans barn och hans ex får bestämma allt.

Exfrun står som ägare för min sambos firma, så de har mycket kontakt med varandra. För mycket tycker jag. Dessutom betalar han fortfarande på en livförsäkring åt henne. Han gör allt för henne – skaffar bil och sköter den, betalar barnens alla aktiviteter, nya cyklar osv. Men aldrig någonting till min dotter. Hon får bara ärva deras gamla saker. Hans planer för framtiden verkar bara innefatta hans barn. Han vill aldrig göra något tillsammans med mig som vi gjorde i början av vårt förhållande. Dessutom dricker han för mycket nu och skyller på att han måste koppla av från jobbet.

Jag vill inte att vår tillvaro ska styras av hans exfamilj. För jag älskar honom verkligen och vill att vi ska gifta oss och skaffa ett gemensamt barn. Men det vill inte han, så jag känner mig väldigt utanför. Vi har varit tillsammans i fem år och det har varit så här nästan hela tiden. Vad ska jag göra? Jag har pratat med honom om detta men han vill inte lyssna.

Familjerådgivare Kerstin Bohm svarar:

Det är inte utan viss sorg jag läser ditt brev och din känsla av utanförskap är lätt att förstå. Det du beskriver är en man som egentligen lever med två kvinnor men på litet olika sätt. Som du beskriver hans relation till sitt “ex”, så förefaller den att vara mycket tät. De har inte bara barn tillsammans utan de äger hus, driver rörelse, betalar försäkringar, kapitalvaror (som bil) och sköter mycket av det praktiska åt varandra. Detta låter ju mer som ett särboförhållande och inte som ett avslutat äktenskap.

Samtidigt som de båda har många kontaktytor, så finns du i hemmet och sköter förmodligen det mesta av markservicen där. Du skriver att du verkligen älskar din sambo, så jag förutsätter att han i er relation ser både en kärlekspartner och en “husföreståndare”, som tar emot hans barn när det passar dem, utan hänsyn till vad du kan och orkar med. Din sambo är idag en man som har och får “allt” och egentligen inte behöver avstå från något, därför att du hittills inte ställt några väsentliga krav på honom. Du har säkert uttryckt önskemål många gånger och hoppats på ett större engagemang för dig, men han och hans tidigare familj tycks på olika sätt diktera villkoren i er nuvarande relation.

Det känns som oerhört viktigt att det kommer till stånd en förändring i din aktuella livssituation. Särskilt viktigt är det att denna förändring kommer till stånd medan du fortfarande har ork att reagera. Det kommer att bli förödande inte bara för dig utan också för din dotter om ni båda fortsätter att leva som delaktiga i en familj, där ni inget har att säga till om och där ni inte räknas som lika viktiga som de övriga familjemedlemmarna.

Du skriver att din sambo numera aldrig vill göra något tillsammans med dig. Jag hoppas att du har mod och ork att “se” den verklighet som du idag lever i. Fundera över vad ni har gemensamt, vilken omsorg ni kan ge och få av varandra och tänk dig en så sann bild som möjligt av den förväntade framtiden tillsammans. Om du känner att det finns få beröringspunkter, föga genuint ömsesidigt intresse och få gemensamma intressen, så är det viktigt att du talar om det för din sambo. Är er relation viktig för honom, så kommer han att lyssna på dig och se dig och dina behov. Gör han som tidigare – drar sig undan – eller tar till spriten, så kommer ansvaret för förändring att helt ligga på dig. Jag hoppas att du orkar göra något snart. Lycka till!

Scroll to Top