Jag försöker peppa honom och säga att han är bra. Jag har även varit i kontakt med hans handläggare på arbetsförmedlingen. Tyvärr har de tröttnat på att min sambo missköter allt – struntar i tider och läkarbesök. Hur mycket jag än tycker om honom funkar inte detta. Jag får magsår av oro och han struntar i allt. Han tycker jag är egoistisk och bara tänker på pengar. Pengar är inte mitt högsta mål men jag har många intressen och inser värdet och friheten man har med pengar. Detta handlar dessutom främst om att jag oroar mig för honom. Han tycker att vi ska gå till socialen. Jag vägrar och tycker att man ska försöka själv först. Så jag sliter ihop min del. Han sover.
Jag borde bara gå min väg, men det känns elakt och egoistiskt. Tyvärr så börjar mina känslor dö. Jag kan inte hjälpa det, men soffstilen är mycket avtändande för mig. Jag attraheras av mål och kreativitet. Jag vill inte överge honom, det sliter i mitt hjärta, men detta måste få ett slut.
Du skriver ingenting om hur din sambos tidigare arbetsliv har sett ut, men uppenbart är att den här situationen tycks ny för er båda. Du berättar att du fått låna pengar av dina föräldrar men skriver ingenting om hans familj och hur de förhåller sig i den aktuella situationen. Allt ansvar tycks vila på dig. Det är inte lätt att säga vad som “hänt” din sambo men hans sätt att bete sig för närvarande är troligen inte uttryck för vanlig lathet utan har djupare orsaker. Hur ser hans livshistoria ut och vilken påverkan kan den ha i dagsläget? Kan han ha hamnat i en djup depression eller på annat sätt blivit psykiskt nedgången? Det är frågor som ni naturligtvis måste få svar på för att få behövlig hjälp.
Du skriver att du tycker om din sambo men att “soffstilen” är avtändande. När du beskriver er situation idag så ger du mig bilden av en god medmänniska, ja, t o m en “god mor” som på alla sätt försöker att ordna för sitt “barn” i tillvaron. Ni startade er relation som ett kärlekspar och självklart så avtar den sexuella attraktionen i takt med att rollerna förändras och mer blir till ett föräldra-barn förhållande. Det är därför viktigt att ni får en snabb förändring av relationen så att den sexuella lusten till varandra inte helt ska dö ut – om det fortfarande finns något kvar av den.
Du skriver att din sambo vill att ni ska gå till “socialen”. Jag förstår att du känner motstånd mot det förslaget, men samtidigt så tror jag att det skulle vara en mycket bra inkörsport till hjälp att ta kontakt med socialtjänsten. Där kommer din sambo att få tydliggöra vad som är skälet till hans livssituation. Hur ser han på den själv och vad vill och kan han göra åt den? I de samtalen kanske en del frågetecken kommer att rätas ut också för din del. Behöver han annan hjälp – t ex medicinsk/ psykiatrisk – så kommer de att hjälpa honom till sådan kontakt. Det viktiga är att ni inte fastnar i nuet. Er relation kanske skulle må bra av att ni levde som särbo ett tag. Varje vuxen människa måste kunna stå på egna ben innan man går in i en längre relation. Att uttrycka att pengar inte är viktigt kan man bara göra när någon annan försörjer en. Med din målmedvetna läggning behöver du en självgående vuxen vid din sida för att kärleken ska kunna hållas vid liv.
