Ska det få vara så här? Jag bor ensam med min son som är en och en halv månad gammal. Pappan till barnet bor inte med oss. Han kommer bara och hälsar på när han känner för det. Och orkar knappt med sin egen son. Ska jag säga till honom att han ska sluta komma? Han tycker ju ändå inte att det är kul och han orkar inte hjälpa mig med någonting som har med vår son att göra.
Han slog mig under graviditeten och är väldigt kontrollerande i allt. Han bara skäller och klagar på mig hela tiden. Både jag och vår son mår dåligt av hans beteende. Vad ska jag göra?
Familjerådgivare Kerstin Bohm svarar:
Den situation du beskriver är det naturligtvis helt oacceptabelt att leva i. På din fråga “ska det få vara så här?” finns bara ett svar. Nej, självklart inte ska det som nu händer få lov att fortgå. I en sådan sårbar situation, som du är i, ensam med ett litet spädbarn är det inte helt lätt att sätta gränser utan det behöver du hjälp med. Visst är det lätt att önska sig att bilda familj med barnets far, men som han nu uppträder med sin totala brist på omsorg om dig och pojken, så är den önskan en omöjlighet. Jag tror att du skulle må bra av att prata med en socialsekreterare eller familjerättssekreterare om sådan finns. Ni behöver göra upp ett schema för hur och när pappan kan få träffa sonen och på vilka villkor han ensam får ha hand om honom. Du kan t.ex. börja med att låta pappan besöka sonen en bestämd dag i veckan under ett bestämt antal timmar som passar dig. Sköter han det väl kan han eventuellt få chans till att ta ut sonen på söndagspromenad under tider som inte minst passar med pojkens mattider. När och hur pappan kan få träffa pojken är ju helt avhängigt av pojkens ålder och behov och hur han sköter den uppgiften. Någon rätt att “kontrollera” dig har inte fadern, men bara du kan sätta stopp för det. Tag så fort som möjligt kontakt med någon nämnd stödperson – det kommer att gagna både dig och pojken och inte minst den framtida relationen till pappan.
