Man kan bli helt botad från tarmprolaps

Jag är en 72-årig kvinna som sedan två år har bekymmer med ändtarmen. Tarmen kryper ut med en eller två bulor. Avföringen kommer utan att...

Jag är en 72-årig kvinna som sedan två år har bekymmer med ändtarmen. Tarmen kryper ut med en eller två bulor. Avföringen kommer utan att jag kan kontrollera den. Detta varar 2-3 dagar, är sedan bra några dagar för att återkomma igen. Det är mycket besvärligt och jag törs ibland inte gå bort någonstans. Jag har också mycket luft i tarmen.

Finns det hjälp att få? Hur går det till? Själv trycker jag in tarmen, men det varar inte så länge. Är för övrigt frisk, väger 60 kg.

Doktor Helge Löfberg svarar:

Om det bara är en liten bula av tarmen som buktar fram så kan det vara en hemorrojd, d.v.s. ett svullet åderbråck under tarmslemhinnan. Men det kan också vara en större bit av tarmväggen som är slapp och glider ut. Det kallas analprolaps och är förenat med att avföringen läcker, precis som du beskriver det. Inget av de här tillstånden är livshotande, men de är plågsamma såväl fysiskt som psykiskt.

Det finns hjälp att få och du har stora möjligheter att bli helt återställd igen. Beställ tid på din vårdcentral och be att få remiss till någon duktig tarmkirurg på lasarettet. Där kommer doktorn att kontrollera din ändtarm med tarmkikare och ev. också röntga och göra tryckmätning. Om du har hemorrojder så kan de åtgärdas med en mindre operation nerifrån. Men du kan också behöva en förstärkning av bäckenbotten med ett nät som lyfter upp och håller tarmen på plats. Då går kirurgen in via magen för att nå bäckenets insida. Läkaren kan också behöva sy ihop eventuella brustna muskeltrådar i ändtarmens ringmuskel eller ta bort frambuktande överblivna veck av tarmväggen.

Orsaken till framfall, eller prolaps som läkarna säger, kan vara tidigare förlossningar, bristningar eller åldersförändringar. Någon gång kan en nervskada göra att ändtarmsmuskeln inte håller tätt.

För 7-8 år sedan berättade en annan brevskrivare i denna spalt om sina besvär som var desamma som du skildrat. Ett halvår senare skickade hon en ny hälsning till HJ och berättade att hon blivit opererad, att allt gått bra och att hon blivit helt botad och lycklig. Ett sådant brev minns man med glädje. Jag hoppas att du också blir fri från dina bekymmer.

Scroll to Top