Många av mina brevvänner är ensamma damer och min fru anser att det är i högsta grad olämpligt att en gift man brevväxlar med dem. Men det är just de som skriver de bästa och mest intressanta breven, så jag vill inte mista dem. Hur gör jag? Den vardagliga posten till mig är upphov till ständig oro.
Jag har djup respekt för din dövhet och förstår att ett sådant handikapp lätt kan leda till känslan av isolering. Men med eller utan handikapp, så behöver vi i en tvåsamhet både ge och ta i relationen. Ingen står i längden ut med att den andra mest tar för sig -oberoende av orsaken till det. Självklart ska du inte släppa alla dina brevkontakter, men jag tror att du själv och din hustru skulle ha glädje av att ni tillsammans tittade på vad ni kan göra för att förbättra och utveckla er relation. Har ni ett gemensamt språk – t.ex. teckenspråket – eller går det att förbättra. Mycket mer kan ni troligen göra ihop – allt från promenader, spel och matlagning som exempel. Kan du få henne att uppleva att hon har en viktig roll i ditt liv – om hon nu har det – så tror jag att mycket vore vunnet för er båda. Att eventuellt inte känna sig sedd, att uppleva sig överflödig kan kanske få henne att undra över sin egen betydelse i ditt mycket stora nätverk. Om du förbättrar engagemanget i och närheten till din hustru, så tror jag att hennes syn på din brevväxling kommer att bli mycket mindre laddad. Lycka till med att i någon mån förändra fokus i ditt liv.
