Min son vill bara sitta framför datorn!

Jag har ett problem som jag har så svårt att tackla. Min son är 19 år och bor hemma hos mig. Han hoppade av gymnasiet...

Jag har ett problem som jag har så svårt att tackla. Min son är 19 år och bor hemma hos mig. Han hoppade av gymnasiet efter ett och ett halvt år och började arbeta. Han lyckades skaffa två jobb men har fått sparken från båda eftersom han varit borta så mycket. För ca två veckor sedan skadade han foten så illa att han blev “sjukskriven” i minst fem veckor. Så nu sitter han framför datorn hela dagarna.

Han höll på med att ta körkort. Jag betalade in en summa till trafikskolan för ett visst antal teori- och körlektioner. Han var ganska nära att klara av teorin. Men det har han också lagt ner nu. Jag har försökt att få honom att gå till trafikskolan men jag orkar inte tjata längre. Han gör absolut ingenting nu utom att sitta framför datorn. Hur ska jag få honom motiverad att göra någonting? Han är så otroligt lat – även innan han skadade foten.

Familjerådgivare Kerstin Bohm svarar:

Det är inte svårt att förstå att du är riktigt trött, ja, nästan uppgiven i den situation ni nu befinner er. Självklart orkar varken du eller sonen att fortsätta med det nu rådande mönstret. Du upplevs troligen – trots allt det goda du försöker verka för – som en tjatig mamma, som han snart inte längre aktivt lyssnar till. Sonen blir mer och mer passiv och om inget görs kommer er situation sannolikt att präglas av en ömsesidig känsla av hopplöshet.

Du skriver att din son är “otroligt lat” och det var han även innan han fick sin fotskada. Jag tror inte att det bara handlar om vanlig lathet utan att pojken inte har det bra med framförallt sig själv. Att sluta skolan i förtid är ju inget konstigt – det gör många ungdomar – för att eventuellt senare ta vid igen. Men att få sparken p.g.a. frånvaro från två arbeten på kort tid, att inte fullfölja ett förbetalt körkort, att inte umgås med jämnåriga – utan enbart sitta framför datorn – tycker jag tyder på en brist på ambition och målmedvetenhet, vars bakgrund inte bara är normal tonårslättja. Och jag tror inte det räcker med att du driver på ytterligare.

Ibland kan det vara så att en kroppslig skada eller sjukdom kan bli inkörsport till en fördjupad läkarkontakt, som inte bara handlar om den fysiska åkomman. Försök om möjligt att få kontakt med den doktor, som behandlar hans fot. Om han inte kan eller hinner åtgärda något själv så få honom eventuellt att skriva remiss till annan läkare eller initiera kontakt med försäkringskassans rehabiliteringsenhet. Det handlar om vad pojken ska återgå till sedan han är återställd från fotskadan. Jag tror det är viktigt att sonen får prata “framtid” med annan vuxen förutom mamma – och helst en person som har möjlighet att hjälpa honom vidare. För att du själv ska orka med att hantera dina bekymmer för sonen och ha kraft till ett eget positivt liv, så tror jag att du skulle ha glädje av att få kontakt med en kurator inom primärvården. Lycka till med kontakt för både sonens och din egen del, ni behöver båda det stöd som finns att få.

Scroll to Top