Jag har tappat lusten att äta – är det anorexi?

Jag är en 16-årig flicka som under det senaste halvåret gått ner kraftigt i vikt. Detta beror på att jag inte har ätit lika mycket som “normalt”. Varför jag inte ätit kan jag inte direkt svara på, jag har helt enkelt inte känt något behov att göra det. Jag är 163 cm lång och tidigare var min normalvikt runt 52-53 kg, vilket jag tycker är helt okej. Jag har aldrig känt mig tjock och har fått mycket uppmärksamhet från killarna. Jag tränar också fotboll, men inte seriöst utan mest för att hålla igång med något.

Nu ligger min vikt på 42-43 kg och jag har börjat försöka äta mer för jag ser ju att jag är smal, men trots detta går jag inte upp i vikt. En gång har jag varit med min mamma och pratat med två kuratorer vid vår stads Barn och ungdomspsykiatri. Det hjälpte tyvärr inte mycket. Jag har bokat en ny tid om några veckor men bestämt mig för att i stället gå till en doktor och kolla mina värden.

Jag undrar om jag har sjukdomen anorexia nervosa, eller bara en ätstörning? Är jag mycket sjuk? Tack på förhand, jag skulle uppskatta ett svar.

När jag läser ditt brev så blir jag glad över att du velat skriva och att du tack och lov tycks förstå att du är illa ute och förhoppningsvis verkligen vill öka i vikt. Men du behöver mycket hjälp och stöd. Din nuvarande kroppsvikt 42-43 kg ligger långt under normalgränsen för “friska” tjejer med din längd. Du borde åtminstone väga 6-7 kg mer för att klättra över den undre gränsen för vad som är normalt. Så ur viktsynpunkt passar du in på diagnosen anorexia nervosa och så långt är du klart ordentligt sjuk. Men för att vara en “äkta” anorexipatient ska du också sakna sjukdomsinsikt och vara paniskt rädd för att gå upp i vikt igen. En anorexiflicka accepterar helt enkelt inte att väga och äta normalt utan är målmedvetet fixerad vid att se ut som ett utsvultet benrangel. Dessa symtom stämmer lyckligtvis inte in på dig. Dessutom brukar kroppen vara så sjuk att menstruationerna uteblir.

Det är klokt att du tänker få din hälsa ordentligt kollad. Det finns andra sjukdomar som gör att man går ner i vikt och sådana måste uteslutas. Men jag tycker också att du absolut bör fortsätta med att regelbundet besöka psykologerna, sjuksköterskorna och läkarna på ungdomspsykiatrin. Det är viktigt att du får hjälp med dina problem, eftersom anorexi är en mycket fruktad och allvarlig åkomma. Om man blir alltför utmärglad så urkalkas skelettet och blir skört. Hjärtmuskeln blir försvagad och hjärtrytmen rubbas. Blodsockret sjunker, liksom kalium- och fosfatsalterna. Blodvärdet går ner och ämnesomsättningen minskar. Man blir mer mottaglig för bakterier och virus. Risken att dö medan man är ung ökar 10 gånger.

Du har börjat förstå att du verkligen är sjuk och du önskar att din kropp ska öka i vikt och få lite mjuka kvinnliga former igen. Det är din räddning. Jag menar att du har diagnosen anorexia nervosa, men att du börjat tillfriskna i och med att du börjat acceptera din sjukdom och fått insikt i att du måste ändra på din livsföring. Nu gäller det för dig att i samarbete med ungdomspsykiatriska mottagningens personal öka din motivation att äta och träna in regelbundna sunda matvanor så att din kropp kan bli frisk. Det kan ta lång tid, ibland många år, men det gäller att inte ge upp. Lycka till.