Han vill aldrig att vi gör saker tillsammans

Jag har ett stort problem med min man. Vet inte vad jag gör för fel hela tiden. Mitt mål är att vi ska kunna vara en helt normal familj, kunna umgås och göra saker tillsammans, åka iväg eller bara kunna gå ut och äta en bit, jag och min man. Han vill aldrig göra någonting och om han någon gång vill, så vill han absolut att vår 14-årige son ska med. Min man kan inte tänka sig att bara han och jag ska vara tillsammans. Jag har pratat med honom om det här men han tycker inte själv att det är så. Därför kommer vi aldrig någon vart i samtalen.

Det finns också ett annat problem, och det är att han inte vill ha sex med mig. Nu tror inte jag att han har någon annan eftersom han tillbringar så mycket tid hemma. Förutom hans fixa idé att han måste få åka iväg på olika resor själv. Ibland far han iväg på en cykelresa och är borta i 2-3 veckor och jag vet inte när han ska komma hem. Detta har jag också försökt att prata med honom om. Han säger att han har behov av att få åka iväg själv, för annars skulle han bli tokig. Han tar alla sina pengar och åker iväg utan att fråga om vi klarar oss när han är borta. Vad gör man? Jag har sagt att det skulle vara trevligt om hela familjen skulle kunna spara och åka iväg tillsammans.

Felet hos mig är att jag godtar allt detta, för jag älskar honom ju i alla fall. Vill bara få en förändring så att vi båda är nöjda. Fick honom och följa med på samtal hos en familjeterapeut. Han bara konstaterade att det var inget för honom och han vill absolut inte själv gå till någon “hjärnskrynklare” igen. Hjälp mig, jag mår jättedåligt!

Det är lätt att förstå att du upplever dig olycklig och i alla fall stundtals “mår jättedåligt”. Som du beskriver er nuvarande situation, så är det många av dina behov, som blir dåligt försörjda i er relation. Du undrar vad du “gör för fel hela tiden”. Jag tror att du faktiskt uppriktigt önskar att det fanns något fel, som du gjorde för då kunde du rätta till det felet och därmed förändra ert förhållande. Jag tror inte att det finns något sådant fel, som är lätt eller ens möjligt att förändra och därmed radikalt förbättra ert gemensamma liv.

Du skriver ingenting om hur ni en gång startade er relation och hur ditt behov av närhet och gemenskap blev tillgodosett under början av äktenskapet. Ett skäl till att avståndet upplevs så påtagligt just nu tror jag kan sammanhänga med att er son är i tonåren. Under de åren så börjar en frigörelseprocess från föräldrarna, vilken ofta leder till att en eller båda av dessa börjar fundera över hur vi två vuxna har det tillsammans. Mycket av den innerlighet och närhet som vi kan känna, vill i alla fall inte tonåringen alltid ta emot. Då har vi extra behov av att tvåsamheten är en hyggligt god näringskälla för vår önskan om gemenskap. Och så är det inte i ert fall.

Ditt brev visar tydligt på att ni båda makar har olika personligheter med ofta högst skilda behov och önskningar. I många långvariga relationer finns då och då en konflikt mellan behovet av närhet kontra behovet av distans. Ibland hittar vi en bra plattform, som både ger oss tillräcklig frihet och lagom gemenskap på samma gång. Då mår vi oftast mycket bra. På din beskrivning låter din man som något av en enstöring, som skulle bli “tokig” om han ibland inte fick ge sig iväg på egen hand. Detta tycks han inte kunna kompromissa om alls. Bara du kan bedöma kvaliteten i er relation, då han är hemma i familjen. Finns det då en för dig acceptabel närhet er emellan, som gör livet värt att leva tillsammans? Att din man inte vill ha sex kan sammanhänga med att han känner sig hårt pressad av önskan om en nära gemenskap, som för honom är främmande samtidigt som han vet att du hela tiden längtar efter det.

Att din man åker iväg utan att se till att ni har tillräckligt med pengar hemma är naturligtvis helt oacceptabelt. Likaså bör han då och då höra ifrån sig till er för att reducera din och eventuellt pojkens oro för sin pappa. Detta är krav som inte alls är oskäliga och som du naturligtvis måste kunna ställa på en vuxen person, som du lever tillsammans med. Möjligheterna till förändring av din man i övrigt tror jag tyvärr inte är så stora. Om de kommer måste de komma inifrån honom själv. I en balansräkning av vad som är gott och mindre gott i en relation är det bara du som vet om du kan och vill fortsätta äktenskapet. Du kan förändra din situation men med största sannolikhet inte din man. Lycka till i dina avväganden.