Min sambo beter sig som en svartsjuk fjortis!

Bara att skriva till dig känns otryggt för jag vet inte hur mycket han snokar reda på. Jag är sambo sedan två år tillbaka med en man som har alkoholproblem. Han är dessutom väldigt svartsjuk på min äldsta son och har fryst ut honom totalt. Sonen bor sedan flera år hos sin farmor. Han får inte komma hälsa på sina bröder när jag inte är hemma, och är jag hemma så går han iväg och beter sig som en barnrumpa. Han kan göra likadant när mina föräldrar kommer hit. Nu börjar samma utfrysningsmetod mot min son som är 14 år.

Min sambo har en son som är 11 år och när pojken är här varannan vecka så är allt frid och fröjd. Så snart hans son åker hem börjar min sambo supa och bete sig allmänt vidrigt. Vi bor i mitt barndomshem, ett hus som vi köpt tillsammans.

Ungefär en gång i månaden flyttar han hem till sin pappa och då följer en tredagarsperiod med supande. Till saken hör att jag aldrig dricker eftersom han har förstört nöjet. Han har lovat att sluta dricka och uppföra sig så illa. Han är inte våldsam, men han är elak och ställer orimliga krav, beter sig ungefär som en svartsjuk fjortis. Han kan gå igenom mina SMS och sedan terrorisera mig en hel natt och ställa frågor om vem som skickat ett meddelande, trots att allt är väldigt oskyldigt, t ex en julhälsning.

Jag är egen företagare och jobbar mycket. Det orkar jag inte om jag inte får sova. Detta tär mycket på mig och jag har vid flera tillfällen fått leja in extrafolk för att jag ska kunna sova några timmar.

Jag känner att den enda utvägen är att sälja huset. Kan du ge något gott råd? Jag har rekommenderat honom att söka hjälp, för jag kan inte fortsätta leva så här. Det är han som har problem och det ska inte drabba mitt jobb och i synnerhet inte mina barn.

Av ditt brev framkommer att en stor del av ditt liv, det som är knutet till sambon, har blivit en stor missräkning. Förmodligen visste du redan då ni etablerade ert samboförhållande att din partner nyttjade alkohol i övermått. Men vi gör oss gärna illusionen att ett gott liv och kärleksförhållande kommer att reducera överdriven alkoholkonsumtion. Nu sker inte detta så ofta för det behövs andra krafter till det – framförallt en egen insikt om sitt missbruk och viljan till förändring. Att din sambo en gång i månaden åker hem till sin pappa för en “tredagarsperiod med supande” visar också på en bristfällig förmåga att hantera en besvärlig livssituation. Det positiva är dock att det inte sker tillsammans med dina barn.

Du skriver om en utfrysningsmetod som riktats mot dina barn. Du beskriver inte närmre hur han visar sin kyla och aggressivitet, men effekten är ju talande nog – barnen negligeras och är egentligen inte välkomna i hans liv. Det drabbar tydligen alla som står dig nära och för honom utgör ett hot. Han vill inte ha någon konkurrens alls om ditt intresse. Du berättar inte någonting om några goda sidor, där sambon visar sig mån om dig och dina behov. Den enda han – enligt dig – tycks måna om är den egna 11-åriga sonen. Han känner uppenbart en väldig otillfredsställelse med sin egen livssituation, och det frestar säkert på att hålla masken när sonen är där, eftersom han genast efter besöket ger utlopp för sitt misshumör gentemot er andra.

Du är egen företagare och behöver säkert lägga mycket tid och kraft i ditt arbete. Då är det naturligtvis viktigt att du kan komma hem till en familjesituation, som i kan innebära vila och avkoppling när de dagliga sysslorna är utförda. Du ger mig en bild av att hemsituationen är minst lika påfrestande som arbetet. Där ska du balansera omsorgen om barnen med sambons kontrollbehov, svartsjuka och lynniga humör. Det här behöver du få stopp på.

Du avslutar ditt brev med att relationen inte får fortsätta att drabba ditt jobb och i synnerhet inte dina barn. Ansvaret för att så inte kommer att ske vilar helt på att du tar initiativ till förändring. Som du beskriver situationen verkar det inte som om några marginella korrigeringar räcker utan det behövs en radikal förändring i era gemensamma levnadsförhållanden, för att ni alla ska ha det någorlunda drägligt. Du kan inte tvinga din sambo att sluta eller minimera sitt drickande, men du kan förklara för honom att du inte vill leva tillsammans med honom om han fortsätter så här. Om han vill ta itu med det problemet, så tror jag att ni båda skulle ha glädje av att tillsammans samtala med en familjerådgivare på orten. Ni behöver hitta en form för en samexistens byggd på ett givande och tagande och ett i alla fall ökat tillitsförhållande i relationen. Misstron är på sikt förgörande. Och du behöver ha barnen och dig själv i fokus för dina val.