Det är jag som betalar dagisavgiften fast att vi har delad vårdnad. Det är alltid jag som ska tillgodose hennes behov och köpa allt som hon behöver: vinterkläder, skor, galonbyxor, cykel, vagn, osv. Sedan är det meningen att vi ska dela på utgifterna. Men han har alltid ursäkter. T ex att han inte har pengar just då, så jag får vänta med dem i fall jag överhuvud taget får några. Har jag tappat bort ett kvitto blir det inga pengar. Jag var och köpte en sittvagn för ett tag sedan. Ringde på en annons så att det skulle bli lite billigare. Ja, nu vill han inte betala hälften på den eftersom han inte använder vagnen! Vad tror han? Att det är jag som ska åka i den?
Karln sitter som chef och har en lön som heter duga och jag jobbar bara 80 procent (med en heltidslön på 16 000 kr) för att vår dotter inte ska behöva gå så långa dagar på dagis. Jag vill ju att hon ska ha det så bra som möjligt. Men vi har det tufft ekonomiskt. Därför känns det inte roligt att han ska åka snålskjuts på mig hela tiden. Jag vill inte bråka om småsaker men börjar ledsna. Undrar hur man kan vara så snål mot sitt eget barn?
Han tycker att det är helt okej att köpa sig en ny Audi. Men att betala 500 kr för att ha sin dotter på dagis eller 100 kr för ett par regnbyxor har han inte råd med. Jag har varken bil eller annan lyx.
Jag behöver hjälp med detta för jag orkar inte tjafsa med honom om pengar hela tiden. Finns det något jag kan göra?
Enligt föräldrabalken är båda föräldrarna skyldiga att bidraga till barnets försörjning allt efter sin förmåga. Detta kan fastställas genom dom eller avtal om barnet huvudsakligen bor hos den ena föräldern. Vid s k växelvis boende – som ni troligen har – kan inget juridiskt bindande underhållsbidrag fastställas. I dessa fall förutsättes helt att föräldrarna tillsammans agerar med barnets bästa i fokus och därmed också fördelar utgifterna för barnet i förhållande till var och ens bärkraft. Föräldrarna bör genom samtal kunna diskutera sig fram till vad som är rimligast och bäst.
Enligt ditt brev så har pappan och du svårt att komma överens i ekonomiska frågor. Sedan april 2001 finns det en begränsad möjlighet att söka underhållsstöd hos försäkringskassan också vid växelvis boende. Bidraget kallas “fiktivt återbetalningsbelopp” och det är bara din inkomst som ligger till grund för beräkningen. Det är försäkringskassan som räknar ut om du har rätt till sådant bidrag. Bidraget handlar inte om många hundralappar per månad och du är heller inte återbetalningsskyldig för det – om du skulle få ett sådant.
Men självklart handlar er nuvarande situation inte bara om pengar utan än mer om ett förhållningssätt, där det egentligen inte finns någon vinnare utan bara förlorare. Du skriver att ni separerade för ett år sedan men inget om vem som tog initiativ till separationen. Kan det möjligen vara så att din f d sambos njugga beteende har att göra med att ni inte var helt överens om en separation. Oberoende av vilket har han ju liksom du ansvar för att åstadkomma ett så bra liv som möjligt för den gemensamma dottern. Hon har naturligtvis ingen glädje av att mammans självförtroende hela tiden punkteras och att mamman konstant befinner sig i ett ekonomiskt underläge.
Vill pappan sätta barnets behov i centrum, så gör han det inte minst genom att vara hyggligt generös mot mamman, så att hennes vardag inte hela tiden är fylld med ekonomiska problem. Självklart ska han vara med och betala åtminstone halva dagisavgiften. Om ni båda föräldrar inte genom samtal kan komma fram till en vettig ekonomisk lösning, så råder jag er att ta kontakt med familjerättsbyrån på hemorten. Inte minst för att där få hjälp med att få insikt om barnets behov och det speciella ansvar som åvilar föräldrar, där barn bor växelvis. Att sköta det genom frivillig överenskommelse – utan dom eller avtal – kräver en större mognad hos de vuxna. Ibland behöver vi professionell hjälp med att plocka fram de vuxna sidorna hos oss.
