Korsbenet som ligger närmast ovanför svansbenet ingår tillsammans med bäckenbenen och blygdbenen i själva bäckenringen eller det vi vanligen kallar bäckenet. I samband med en förlossning måste barnet passera från ingången av bäckenet, ner igenom bäckenet och så småningom vidare ut genom slidan och slidöppningen. Det innebär att förlossningskanalen inte bara består av muskulatur och mjukdelar utan till mycket stor del utgörs av hårt ben. Minst utrymmeskrävande och skonsammast för både mor och barn blir det, om barnet är normalstort, ligger med framåtböjt huvud och övre delen av nacken först och sedan roterar ner genom ett normalstort bäcken som aldrig varit utsatt för sjukdom eller skador. Så sker också i drygt 95 procent av alla förlossningar.
Av olika skäl kan det ibland bli ont om plats. Men flera möjligheter till hjälp i en sådan situation har vi naturligt tillgängliga. En viktig sådan hjälp är att barnets huvud mycket lätt kan omformas under förlossningen så att skalldiametern minskar och passagen genom kanalen går lättare. En annan viktig faktor är att i slutet av graviditeten sker genom hormonpåverkan en tillfällig uppmjukning eller “uppluckring” i mammans normalt fasta bäckenbensfogar, så att bäckenringen vid behov kan vidgas upp till flera millimeter när barnets huvud pressar emot inifrån. Även fogarna mellan svanskotorna är uppmjukade. Det innebär att svansbenet, som normalt ligger böjt i en båge inåt bäckenhålan, vid behov kan “fjädra” bakåt så att utrymmet innanför ökar. Utgör det ändå ett hinder under förlossningen bryts det lätt av, vilket betyder ytterligare en naturlig möjlighet till ökad plats för barnet.
Fraktur av svansbenet är en inte ovanlig förlossningskomplikation som knappast går att varken förutse eller undvika. Efteråt kan det göra ont i veckor till månader och att sitta kan länge vara bekymmersamt. Jag förstår att du har det rejält jobbigt. Försök sitta på en uppblåst gummiring eller med ryggslutet mitt emellan ett par hårt ihoprullade lakan. Det kan faktiskt göra tillvaron litet drägligare. Hårda träpallar, ridsadlar och cykelsitsar måste du vara inställd på att räkna bort en tid framöver.
Läkning av svansbensfrakturer brukar ta tid. Men i de flesta fall läker den här typen av benbrott spontant utan att ge några bestående besvär och utan risk för framtida komplikationer. I sällsynta fall kan besvären kvarstå. Skulle det vara så, att du fortfarande ett år efter förlossningen erfar smärta och känner av den ömmande resistensen eller “bollen” som du beskriver, ska du vända dig till din distriktsläkare för bedömning och eventuell remiss till ortopedkliniken. I utredningen ingår röntgen som kan visa om det handlar om en felläkning eller om det kan finnas en liten avstött benbit som ortopeden kan åtgärda.
