Mamman tycker att vi ska ge vika men vi tycker att våra regler ska gälla alla barnen. Nu har det hela gått så långt så att pappans och dotterns relation blir lidande av att de inte träffas så mycket, vilket givetvis tär på hans samvete. Med pojkarna som båda är 7 år fungerar det jättebra.
Flickan har förstått att vi inte ger oss. Då vi ibland har gjort några tappra försök, så slutar det alltid med att hon skriker hysteriskt hela natten och kräver att vi ska skjutsa henne till mamman. Det gjorde vi en gång så nu vet hon att man kan skrika sig till saker. Det ångrar vi i dag, men såg ingen annan utväg då.
Jag har inte en aning hur om hur vi ska få en lösning på detta problem…
Ibland försöker man lösa problem utan att riktigt veta vad som är orsaken och då går man ofta bet i sina försök. Har ni pratat med flickan om anledningen till att hon vill sova mellan er? Ibland kan det finnas en ganska enkel och logisk förklaring.
Det är viktigt att din make säger till din dotter att han är ledsen över att hon inte vill sova över och saknar hennes övernattningar. Och att han därmed inbjuder dottern till en diskussion om hur problemet ska lösas. För jag tror det är viktigt att ni försöker lösa dilemmat tillsammans med flickan. Att ni diskuterar olika lösningar och kommer fram till ett beslut som flickan kan acceptera. Det brukar underlätta om barnet känner sig delaktig i problemlösningar och beslut.
Beslutet kan t ex vara att flickan får somna i er säng och att ni sedan bär in henne till hennes säng. Eller det kan vara att hon somnar i sin egen säng men om hon vaknar är hon välkommen till er. Det finns många varianter men oavsett vilken ni väljer så bör det vara ett beslut som ni och flickan är överens om, och ett beslut som du och din make känner att ni kan genomföra.
Det är lätt att det går prestige i beslut och situationen blir låst. Föräldern håller hårt på sin regel och barnet viker inte en tum. Barnet har som regel inte förmåga att vara den som backar utan det är den vuxnes ansvar att finna nya vägar. Ni kan pröva att göra upp en lite mer långsiktig plan för att i slutändan nå era mål även om det innebär att ni ruckar på principen i början. Jag tror inte att man som förälder måste vara benhård, att ett nej alltid ska vara ett nej. Även föräldrar måste ibland kunna förändra ställningstagande och beslut. Det innebär inte automatiskt att barnet lär sig “manipulera den vuxne”.
Din makes dotter är äldst av barnen. Hon var 6 år när hennes föräldrar skildes och har troligtvis minnen av detta på ett annat sätt än lillebror. Det kan vara en orsak skillnaden i hur de påverkats. Hur fungerar kontakten mellan flickan och de två pojkarna? Det kan vara så att pojkarna funnit varandra. De är i samma ålder och jag kan tänka mig att de leker samma lekar och har kanske liknande intressen. I den relationen är det möjligt att flickan känner sig en aning utanför. Det kan underlätta om flickan ibland får ha med sig en kompis som också sover över. Hon befinner sig ju i den åldern där det börjar bli spännande att sova över.
När ni fattat ett beslut kring en viss åtgärd är det naturligtvis positivt om ni kan delge flickans mamma detta beslut. Ett fungerande samarbete frånskilda föräldrar emellan är inte alltid lätt men underlättar för barnet.
