Jag är förtvivlad för mitt stora ärr i pannan

För 7-8 år sedan sökte jag på vårdcentralen för ett sår i pannan som inte ville läka. Jag hade träffats av en gren när jag sågade av ett träd. Doktorn sa att det är uteslutet att man får cancer av ett slag i pannan, men tyvärr hade han fel. Såret var i själva verket hudcancer, basaliom, och för ca ett år sedan blev jag opererad. Jag fick en hudtransplantation från låret upp till pannan. Man lovade mig att såret skulle vara läkt utan ärr inom ett par månader men så blev det inte. Nu är jag helt sönderstressad och förtvivlad för det stora ärret i pannan, 6 cm brett och 4,5 cm högt. Huden ligger lägre än resten av pannan och det är färgskillnader som inte går att dölja med smink. Hela området är fortfarande fullständigt förlamat och känslolöst. Mitt hår är glest, så det kan inte täcka ärret. Jag har köpt peruk för att försöka dölja skadan när jag går ut bland folk.

Jag skäms så mycket för mitt utseende och tänker ofta på hur annorlunda min tillvaro skulle vara om jag såg normal ut i ansiktet och kunde leva lika fritt som andra. Finns det något jag själv kan göra för att underlätta det stora problem som jag belastas av? Jag vore djupt tacksam för alla råd och förslag du kan ge mig. Vet inte vem som skulle kunna hjälpa mig. Jag är kvinna, 51 år.

Jag känner deltagande med dig, men tyvärr är det inte lätt för mig att ge dig ett bra svar som kan lösa dina problem. När man fått ett missprydande ärr efter en operation så kan det t ex bero på att såret blev infekterat, att blodförsörjningen i sårområdet var otillräcklig eller att det samlades blod under ytan. Operationsmetoden och kirurgens erfarenhet spelar också en stor roll. Yngre patienter som i övrigt är friska, som inte röker och har god kondition läker bättre än lite äldre individer.

Du fick tydligen transplanterat ett tunt hudskikt från låret för att täcka sårhålan i pannan. En sådan operation med tunn hud kallas delhudstransplantation. Då blir resultatet ett mer eller mindre nedsänkt område där huden saknar känsel och är tunnare. Först brukar den nya huden vara rödaktig men den bleknar inom något år. Ett ärr kan någon gång bli fult och vulstigt om man har en speciell benägenhet att bilda “keloid” dvs extra mycket bindväv. Det är en känd men mindre vanlig komplikation som kan inträffa oavsett var i huden man opereras.

Erfarna plastikkirurger kan numera transplantera även tjocka hudbitar med eventuell underliggande muskel. Då använder de en mikrokirurgisk teknik och skarvar ihop blodkärl respektive nerver som är så tunna att läkarna måste använda lupp för att se. Sådana operationer är vanskliga och resurskrävande och görs bara på de allra största sjukhusen i landet. Det kosmetiska resultatet kan i lyckade fall bli mycket bra. Operationskön är emellertid väldigt lång och alla kan inte bli opererade på det här sättet i dag.

Jag är inte säker på att någon privatpraktiserande plastikkirurg i Sverige har möjlighet att hjälpa dig med en sådan operation. I utlandet finns det nog resurser men det är stor risk att du då får betala allt själv och det kan kosta många hundratusentals kronor. Dessutom lyckas inte alla sådana operationer, ibland blir patienten besviken.

Jag råder dig att i första hand höra med den klinik som opererade dig om de kan hjälpa dig. Kanske kan du få goda råd och tips av någon sjuksköterska eller kurator. Om du är deprimerad och rädd för att visa dig bland människor så kan eventuellt en psykolog stödja dig så att du vågar leva normalt fastän din panna är opererad.

Den tumör du blev opererad för är en vanlig hudcancer som kallas basaliom eller basalcellscancer. Den växer mycket långsamt och ger inga dottersvulster. Det gäller att få den borttagen medan den är liten. Då krävs bara ett litet ingrepp och ingen hudtransplantation. Men din cancer fick tyvärr växa sig flera cm stor under många år och då behövs en mer omfattande operation för att överleva och bli frisk. Rådet till alla HJ: s läsare blir att man ska söka doktor upprepade gånger om man har ett hudsår som inte läker av sig själv utan kommer tillbaka hela tiden.

När det gäller din hudcancer hade du nog fått den även om du inte fått en skada i pannan. Det finns i den medicinska litteraturen inget säkert samband mellan akuta sårskador och cancer. Troligen var det var en slumpartad tillfällighet att du träffades av trädgrenen just där. Men det var mycket olyckligt och sorgligt eftersom det fördröjde cancerdiagnosen så att tumören hann växa sig riktigt stor.