Allt gick så fort och det kändes inte alls bra att bo där de hade levt tillsammans, så jag bestämde mig för att flytta till en lägenhet och att vi skulle gå skilda vägar. Han blev sjukskriven och mådde jättedåligt, sålde huset och flyttade också till en lägenhet i närheten av mig. Efter ett tag så började vi umgås igen och till slut bestämde vi oss för att bli ett par igen men som särbo.
Vi bestämde oss för att kämpa vidare med vårt förhållande och det började kännas riktigt bra igen. Vi hade börjat prata om att flytta ihop igen. Just då hände det! Han var otrogen och hela min värd rasade samman. Jag hade alltid litat på honom till hundra procent men ack så fel jag hade. Han var mycket ångerfull efteråt och sade att det aldrig hade hänt om han inte hade druckit alkohol. Efter mycket gråt och skrik så förlät jag honom.
Han var väldigt omtänksam och kärleksfull en tid och jag började sakta men säkert lita på honom igen. Men nu några månader senare så har han förändrats och är inte alls lika kärleksfull och rar längre. Vårt förhållande har blivit så ytligt. Vi pratar knappt med varann längre och sexlivet har också minskat. Jag har nu börjat misstänka honom för att vara otrogen igen men han säger att det inte är så och att han vill att vi skall vara tillsammans. Men jag tycker inte att han visar det, han hör inte av sig lika mycket längre de veckor han har sina barn. Det känns som han inte har samma känslor för mig längre fast han säger att han har det. Jag håller på att gå i tusen bitar inombords. Jag älskar honom och vill egentligen inget hellre än att leva vidare med honom. Men jag vet inte om jag nånsin kommer att kunna lita på honom igen. Vad ska vi göra för att få detta att fungera?
Ni har försökt olika varianter. Du har bott hos honom, ni har brutit upp och ni har varit särbo. Det kan tänkas att först nu har din kille börjat bearbeta och inse hur hans liv förändrats, att han har nya valmöjligheter och att han vill ta för sig lite mer. Oavsett vad hans skäl är så är det hans dilemma och hans val. Du kan inte påverka hur han väljer men du kan däremot påverka din egen situation.
Ni talar knappt med varandra längre, skriver du. Sexuellt fungerar det inte bra och du kan inte lita på honom. Jag funderar över vad det är som är bra och fungerande i ert förhållande. Vad är det som får dig att stanna kvar? Det verkar som om er relation utvecklats på ett sådant sätt att problemen är större än glädjen, åtminstone för tillfället.
Därför kan det vara klokt att ni gör en paus från varandra. Att både du och din kille får tid för er själva för att varva ner, tänka efter och framförallt känna efter. Ibland kan det vara bra att helt enkelt ta en tidsbestämd “timeout” och inte träffas under en period. Då kan man välja att satsa på sig själv och inte förhållandet, såväl rent fysiskt som mentalt och ägna sig åt annat som man trivs med att göra. Det kan ge en distans som bidrar till att lättare se på förhållandet med friska och nya ögon. Det blir lättare att se det positiva såväl som det negativa och därmed fatta beslut kring utvecklingen av förhållandet.
