Kan lagen tvinga mig till gemensam vårdnad?

Jag fick en liten son för två år sedan men hans far har inte ställt upp alls trots allt han sade när jag blev gravid. Jag har gjort allt i min makt för att han ska engagera sig i pojken men han har inte tid. Jag erbjöd gemensam vårdnad men han var pappaledig utan att träffa pojken en sekund. Pojken skulle först ha bådas efternamn men det ändrade han på.

Nu kan jag konstatera att han under det senaste året spenderat tre (!) timmar med sin son. Detta tog mig hårt från början men nu struntar jag i vilket. Jag fick guldvinsten och vad han än säger eller gör så har jag och pojken det bra.

Vad jag undrar är vad som skulle hända om han skulle stämma mig i rätten nu? Han har ju inte visat något ansvar eller intresse för pojken utan allt engagemang har gått ut på att skapa dramatik, göra mig orolig, arg och ledsen. Om jag nu väljer att inte ha med honom att göra mer, vad händer då?

Jag nekar honom inte att umgås med pojken men jag vill ej träffa eller se honom. Kan lagen tvinga mig till gemensam vårdnad? Han har hotat mig med detta. Enligt honom måste vi ha kontakt pga pojken men denna kontakt ger ju inte pojken något och mig ger den bara oro och ilska. Jag skulle bara vilja kunna säga till honom att nu får var och en sköta sitt. Han ska inte kunna tvinga sig kvar i mitt liv pga pojken. Kan jag med lugnt hjärta säga stopp nu?

Jag tolkar ditt brev som att du inte är sambo med din sons pappa och att du har enskild vårdnad om pojken. Du har så gott som ensam tagit ansvar för din son och fadern har inte visat intresse eller engagemang. Jag förstår att du emotionellt känner det som att pojken “tillhör dig mest” men juridiskt kan det vara annorlunda. Pojkens pappa kan mycket väl ansöka om gemensam vårdnad och att även få umgängesrätt fastställd.

Det finns dock inget standardsvar när det gäller frågor om gemensam vårdnad utan här bedöms varje fall individuellt. Gemensamt är att man utgår från barnets bästa. Man utgår från att båda föräldrarna är viktiga för barnet och att umgänge med båda föräldrarna ska befrämjas. Man tittar bland annat på hur föräldrarnas situation ser ut vid tillfället och hur det är rimligt att situationen ska kunna se ut framöver. Naturligtvis måste det finnas en vilja hos din sons pappa att vara delaktig i pojkens liv och en början är ett umgänge som successivt utökas.

Det kan vara svårt att separera sina egna känslor från sitt barns behov och i synnerhet om man bär på känslor av oro och ilska. Även om det inte alls fungerar mellan dig och pojkens pappa så finns det en möjlighet att det kan fungerar mellan pappa och son och att ett umgänge kan bli positivt för pojken under hans uppväxtår. Naturligtvis är det bäst om föräldrar sinsemellan kan ha en kommunikation kring sitt barn eftersom detta skapar en trygghet för barnet. Det finns dock ingen lag som säger att du måste samtala och ha kontakt med pojkens pappa.

Om din sons pappa ansöker om gemensam vårdnad/umgängesrätt kommer även du att beredas tillfälle att uttala dig. Ni kommer att få hjälp av familjerätten/familjerådgivningen med en planering som ni förhoppningsvis båda två kan acceptera.