Min man har aldrig ställt upp med en krona!

Jag är över 50 år och har fyra barn, två från tidigare äktenskap. Jag och min nuvarande make har varit gifta i 20 år och jag är mycket olycklig över att han aldrig varit snäll mot mig och mina två äldre barn, bara mot sina barn. Det har alltid sårat mig så mycket. Du tycker kanske jag är dum som inte lämnat honom men jag har varken släkt eller vänner.

För mina två äldsta barn fick jag underhåll från deras pappa så länge de var under 18 år. Min nye make har aldrig lämnat några pengar till hushållet. Jag har fått betala allt, som mat, kläder, skolavgifter, aktiviteter osv. Han har aldrig ställt upp med en krona till julklappar eller födelsedagspresenter till mina två äldsta, aldrig skjutsat dem någonstans. Han har aldrig tagit emot mina bekanta som kommit hem till oss, bara sina egna vänner.

Jag är lågavlönad men han tjänar ganska bra. Han har unnat sig dyra bilar medan jag fått betala av på kyl, frys och tvättmaskin. Han har aldrig frågat efter hur jag mår och nonchalerar mig på många sätt, allt från det stora till det lilla i vardagen. Aldrig att han t.ex. skulle fråga mig om jag vill ha om han kokar sig en kopp kaffe.

Om jag inte orkar ha det så här längre, så undrar jag om jag har rätt till något av den förmögenhet han samlat åt sig själv under åren, eller är det bara hans pengar. Han har bl.a. fått ärva ett hus av sina föräldrar som privat egendom. Ska jag skilja mig eller härda ut? Jag vill ju inte skilja mig eftersom jag är så ensam. Men hur ska jag få kraft att orka fortsätta?

Du beskriver en situation som känns ohållbar. Under ditt 20 år långa äktenskap har du känt dig åsidosatt och dessutom känt att dina två barn från föregående förhållande inte blivit bemötta med respekt. Du säger att du inte har släkt eller vänner att söka stöd och hjälp hos. Att leva isolerad i ett äktenskap och bli utsatt för upprepande kränkningar leder till att självkänslan och egenvärdet rubbas. Ju längre tiden går, desto svårare blir det att förändra sin situation på egen hand.

Dina funderingar handlar om huruvida du ska fortsätta ditt äktenskap eller ej. Du vill helst inte skiljas eftersom du är ganska ensam. Kanske är det så att du inte kan bli mer ensam än du är just nu? Du och maken lever förvisso under samma tak och därmed är du inte fysiskt ensam men den mentala ensamheten kan kännas mycket stor i ett förhållande som det du beskriver. Plus det faktum att du hindras i ditt umgänge med andra personer och inte heller kan utveckla nya bekantskaper.

Jag kan inte tänka mig att relationen mellan dig och din make skulle bli bättre av sig själv eller med tiden. Väljer du att skiljas blir du kanske ensam just i den handlingen men du kommer därefter att kunna forma ditt liv på ett nytt och eget sätt, där det kan finnas plats för vänner och bekanta.

Att härda ut i äktenskapet, som du säger, kan jag inte se som ett bra alternativ. Basen i ett äktenskap ska innehålla kärlek och omtanke om varandra och i din beskrivning ser jag ingenting som handlar vare sig om kärlek eller omtanke. Du är i 50-årsåldern och har många år framför dig – år som bara du kan besluta hur de ska se ut. Jag tror att du är i stort behov av någon utanför familjen att tala med. Någon som kan lyssna och ge dig konkreta råd.

Jag föreslår att du som första steg ringer Kvinnojouren som erbjuder gratis telefonkontakt och rådgivning. Kvinnojourer finns på många orter och du kan hitta telefonnummer i katalogen. Generellt vid en skilsmässa delar man på tillgångarna, dock inte om det finns äktenskapsförord eller enskild egendom. Beslutar du dig för att skiljas bör du anlita en sakkunnig person, t.ex. en jurist som hjälper dig och ser till så att du får det du är berättigad till.