I dag lever hennes pappa med en kvinna och de har ett gemensamt barn på 3 och ett halvt år. De har vad jag förstår ett stormigt förhållande. I går pratade jag med min dotter och hon öppnade sig riktigt för första gången. Hon sa att pappa alltid är arg, hon håller besticken fel och han blir helt hysterisk, hon vill inte gå och lägga sig klockan åtta och han gapar på henne tills hon börjar gråta och då blir han ännu galnare. Hon sa att hon är rädd och att han skrämmer henne.
Min dotter är ganska svår, är ofta arg och ledsen, rädd för allt och aldrig riktigt glad. Hennes pappa är manipulativ, aggressiv och ironisk mot sin dotter och mot hela sin omgivning. Hur ska jag få en ändring på detta? Vad kan jag göra för henne? Hon vill inte att jag ska prata med pappan (och det vill nog inte jag heller) för då kommer han att bli ännu argare.
För några år sedan var vi på BUP, eftersom min flicka mådde så dåligt, kissade ner sig, var arg och rädd jämt. Men där visade pappan upp sin bästa sida, som alltid i andras sällskap, och det hela rann ut i sanden. Jag kan inte svika min dotters förtroende och jag kan heller inte gå vidare med detta då det faktiskt inte finns något konkret att ta på. Jag lämnade min dotters pappa när hon var 1 år och i dag är jag gift med en underbar och trygg man och vi har barn gemensamt. Hjälp oss, vad kan vi göra?
Du säger någonting viktigt i ditt brev – nämligen att din dotter inte vill att du ska prata med hennes pappa om de problem som finns och att du egentligen inte heller vill prata med honom. Vad som händer är att du lierar dig med din dotter och ni två blir ett “team” mot pappan. Detta är inte alltid oproblematiskt. Risken är stor att barnet ser den föräldern man lierat sig med som den “gode” och den andre föräldern blir den “onde” och på så sätt trappas problemen upp. Känslorna för barnet blir komplicerade och laddade.
Allmänt är det så att barn brukar klara av att det finns olika regler i mammans och pappans hem och de lär sig t ex, att så äter man med kniv och gaffel hos pappa eftersom bordskicket är viktigt medan det är okej att använda enbart gaffel hos mamma. Att kunna acceptera olika regler i de två olika hemmen fungerar bäst för barn som känner en trygghet i sin situation och i sina båda boenden.
Du skriver att din dotter är arg, ledsen, rädd och aldrig riktigt glad. Vidare att hennes pappa är en mycket labil, aggressiv och manipulativ person. Uppenbart är att flickan inte mår bra. Det är möjligt, att det enbart är boendet hos fadern och hans beteende som är till skada för henne. Men det är inte helt säkert. Hon kan fara illa av att hennes båda föräldrar inte är sams och pratar med varandra och hon kan också fara illa av den turbulens som finns mellan pappan och hans hustru. Ofta är det flera orsaker som samverkar till att ett barn inte mår bra.
Jag förutsätter att det ligger även i faderns intresse att flickan ska vara glad och må väl. Det känns som om det är hög tid att du och pappan får hjälp med att sortera ut de problem som finns. Jag föreslår att du vänder dig till familjerätten via din socialförvaltning och berättar om de problem som finns samt bokar tid för samtal som fadern också bör delta i. Med stöd av personalen på familjerätten tror jag att ni dels kan få hjälp med att komma tillrätta med de problem som finns, och dels ta upp flickans boende till diskussion.
Barn och familjesituationer är olika och i konstant förändring. Under vissa perioder i ett barns liv kan barnet ha behov av endast ett boende. Periodvis kan växelvis boende vara den bästa lösningen. Jag anser även att barn har en rättighet i att inte behöva bo växelvis då detta arrangemang inte passar alla barn. Att förändra boendet för ett barn är också en fråga för familjerätten.
Lycka till med all förändring som är till din dotters bästa!
