Mamma har alltid varit så här. Jag har pratat med pappa som menar att det var svartsjukan som tog död på äktenskapet. Den drabbade även oss barn. När jag var ung kunde jag aldrig ta hem väninnor eftersom de i mammas ögon var tänkbara partners till styvfar. Och fortfarande gäller att alltid tänka på vad man säger i hennes sällskap så att det inte kan misstolkas på något sätt.
Mor har perioder när hon är helt normal. Ibland flera veckor. Då är hon världens underbaraste och mest omtänksamma mamma. Men så kan hon plötsligt vända i sitt humör, utlöst av ingenting, och då är det fel på allt och alla vill göra henne illa. Mamma och styvfar har egentligen ett bra liv tillsammans. De bor i ett fint hus och tycker om att resa tillsammans. Men ofta förstörs resorna av mammas svartsjuka.
Jag kan inte prata med mor om detta. Både jag och styvfar har bett henne söka hjälp men det vänds till att vi vill få henne förklarad sinnessjuk.
Hur ska jag få mamma förstå att hon förstör för alla omkring sig och allra mest för sig själv? Hon kan ju inte själv må bra av detta. Vem kan man vända sig till? Jag känner mig så maktlös!
Din mamma har en hel del goda egenskaper men hennes svartsjuka tar överhand och det drabbar er familjemedlemmar på olika sätt. Den svartsjuka som du beskriver är en oerhört destruktiv kraft som kan döda såväl förhållande som familjeband. Din mamma älskar säkert er allesammans men kan inte styra sina känslor kontra sina handlingar och ni försätts alla i situationer som blir både omöjliga, patetiska och världsfrånvända. Ofta leder sjuklig svartsjuka till ett maktspel som återupprepas och där det bara finns förlorare. Din mamma rår inte för sin svartsjuka men däremot rår hon över om hon söker hjälp eller inte. Jag vet inte hur djupt din mammas svartsjuka går men det kan vara så att hon målar upp inre destruktiva bilder av vilka situationer som kan uppstå varje gång hon inte själv har kontroll.
Ni som finns nära henne ska inte acceptera att bli kontrollerade och nedvärderade. Om ni gör eftergifter och försöker gå henne tillmötes innebär inte detta att hennes svartsjuka avtar. Istället är risken stor att hon finner nya vägar för sitt kontrollbehov och ni hamnar i en situation som ni inte mår bra av och inte kan hantera. Det är viktigt att ni på ett respektfullt och kraftfullt sätt markerar era gränser och inser att visserligen är mamma vuxen men hon beter sig inte alltid som en sådan och därför ska ni markera avstånd när hennes svartsjukeyttringar tar sig orealistiska uttryck.
Din mamma använder sin svartsjuka som vapen och verkar inte ha insikt i sina problem. Jag ser bilden av en kvinna som verkligen lider, för svartsjuka är en fruktansvärd “sjuka” att drabbas av. Även om hon projicerar anledningen till sin svartsjuka på er, så kan det finnas en del hos henne som är medveten om att hon lider, att hon gör andra illa och att hon skulle vilja ha en förändring till stånd. Detta kan vara svårt för henne att prata med sina närmaste om och jag tror inte att du når långt i egna försök att “hjälpa” henne.
Det finns en anledning till din mammas känslor och troligen handlar det om händelser tidigare i hennes liv. Det finns en teori att vissa personer som lider av svår och allvarlig svartsjuka har en obalans av serotoninnivån i hjärnan och kan bli hjälpta av medicinering. En behandlingsform som också används är kognitiv terapi som går ut på att lära sig tänka mer realistiskt med målsättning att undvika destruktivt och ologiskt beteende. Men det är näst intill omöjligt att söka hjälp för en person som inte är motiverad och det går inte att hjälpa henne till ett förändrat beteende om hon inte själv tar aktiv del i terapi och samtal.
Däremot tror jag att ni som är anhöriga behöver stöd i hur ni ska hantera situationen. Ring till den psykiatriska öppenmottagningen på er ort och berätta om problemet, så kan de slussa er vidare till rätt instans. Lycka till med denna första åtgärd.
