Under en kvinnas fertila period, dvs den tid hon då hon har sina menstruationer och kan bli gravid, hålls slidan (vaginan) fuktig genom utsöndring av slem och sekret från slemhinnorna i slidan och livmoderhalsen. Kvinnors upplevelse av den här normala, fysiologiska sekretutsöndringen är olika. Reella variationer i de fysiologiska flytningarnas mängd och utseende finns också. Det är även normalt att den fysiologiska flytningen ökar i vissa sammanhang. Bland annat kan det ske vid stress och vid tillstånd som ger en ökad genomblödning i lilla bäckenet. Exempel på det är vad som sker i samband med ägglossning, graviditet och sexuell stimulans.
Ur miljösynpunkt kan man tänka sig slidan som ett ekologiskt rum, vilken innehåller ett stort antal mikroorganismer. Bland dem finns såväl sådana organismer som ställer till med sjukdomar och olika besvär (=patogena) och andra som inte gör det (=apatogena). Den apatogena mikrofloran, där lactobaciller dominerar, ingår i det komplicerade ekosystem av celler, enzymer och sekret som samverkar till den relativt effektiva infektionsbarriär som normalt finns i slidan och i livmoderhalsen. Inte sällan kan detta egna skydd som kvinnan har förhindra att en infektion sprider sig vidare uppåt genom livmodern, genom äggledarna och ut i buken. Därigenom förhindras också de betydligt allvarligare konsekvenser som annars skulle kunna bli följden. De flesta av de patogena bakterierna trivs i motsats till de apatogena inte i sur miljö. Bland annat detta använder man sig av vid behandling av slidkatarrer där patogena bakterier tagit överhand och de icke patogena nästan helt försvunnit.
I uttrycket slidkatarr innefattar vi litet slarvigt två egentligen olika sjukdomstillstånd, för vilka vi inte har några svenska namn utan enbart latinska. Det ena gäller vaginit som är en infektion, orsakad av en mängd patogena mikroorganismer i slidan. Det andra gäller vaginos som inte är någon egentlig infektion utan snarare uttryck för en förändrad ekologisk situation i slidan. Typiskt för vaginos är riklig förekomst av särskilda bakteriegrupper bl a Gardnerella vaginalis som nått dominans på bekostnad av lactobacillerna. Någon infektion handlar detta inte om. Immunförsvaret är inte engagerat, och det finns ingen ökning av antalet vita blodkroppar i vaginalsekretet som fallet är vid en vaginit.
Redan en enda gyn-undersökning kan ibland vara tillräcklig för diagnos. Flytningarnas utseende och lukt, surhetsgrad i slidan, eventuell påverkan på slidväggarna ger ofta mycket god information som kan ytterligare förbättras genom mikroskopisk undersökning av slidsekretet. Ibland behövs kompletterande bakterieodlingar.
Slidkatarrer är bland de vanligaste anledningarna till besök på en gynekologmottagning. Ofta söker kvinnan för flytningar och obehaglig lukt, ibland för andra besvär från underlivet såsom sveda, smärta, irritation vid samlag och urinvägsbesvär. Att ställa en så exakt diagnos som möjligt är en förutsättning för bäst möjliga behandlingsresultat.
Inte sällan utvecklas en terapiresistens hos de patogena bakterierna. Återfall (recidiv) är inte heller ovanligt. Detta kan ytterligare försvåra diagnosen och behandlingen och också innebära att behandlingsbyte kan bli aktuellt. Även behandling av sexualpartner samt att noggrant följa instruktioner är viktigt för att undvika recidiv.
