För två år sedan köpte vi tillsammans en villa på landet men efter det har mitt liv inte känts riktigt bra. Jag vet inte vad som är fel – jag borde ju vara nöjd. Vi har det väldigt bra ekonomiskt och sexlivet fungerar utmärkt. Men på något sätt längtar jag bara bort från allt. Jag längtar efter ensamhet. Kanske för att vi träffades när jag bara var 16.
Vi har ganska svårt att prata om dessa saker och min ork räcker inte till för att ta upp några diskussioner. Han är väldigt kär i mig och säger att jag är hans allt. Och jag är väldigt rädd för att såra honom. Jag vet nog inte vad kärlek är.
Du blev sambo i en ålder då man fortfarande utvecklas och du började leva ett liv med vuxenansvar medan de flesta av dina kompisar säkert fortfarande bodde kvar hemma hos föräldrarna. Ditt liv har inte känts bra sedan ni köpte hus och ett husköp innebär ytterligare ansvar och åtaganden.
Din kille har svårt för att prata om detta och du har inte har ork att ta upp diskussioner. Även om det är svårt så tror jag det är viktigt att du förklarar hur du känner det och hur du mår. Att du beskriver dina känslor innebär inte automatiskt att du sårar honom. Skulle det såra honom, så kan det inte hjälpas. Det kan såra honom mer att du är missnöjd utan att berätta det för honom. Det kan tänkas att du är i behov av mer egen tid, tillsammans med vänner eller för att utöva hobby och intressen. Ni kanske behöver göra en “storstädning” i ert förhållande och genomföra vissa förändringar som i sin tur leder till att du mår bättre. Då påverkas hela ert förhållande på ett positivt sätt.
Fundera över vad det är du behöver i ditt liv för att du ska må bra. En förändring måste inte innebära att man separerar – även om det ibland är oundvikligt. Att utvecklas samt att se och tillgodose sina egna behov kan mycket väl ske inom ramen av en relation. Det krävs dock att man på ett förtroendefullt sätt kan samtala med varandra. Att prata med nära vänner kan också vara ett bra sätt att få perspektiv.
