I början tyckte han att jag var charmig som tog allt så lätt och han gillade min sprallighet. Nu tycker han att det är jobbigt och vill inte längre bo med mig. Han vill inte göra slut för han säger att han älskar mig, men han klarar inte av att bo med mig och tål inte min familj. Han tycker de är för flamsiga (hans föräldrar är mer stillsamma). Jag är uppvuxen med stor familj och van vid att ha folk hemma nästan jämt. Han har bara en bror, som han knappt har kontakt med.
Vi har ingenting gemensamt förutom våra känslor för varandra. Tror du vi har någon framtid tillsammans? Jag älskar honom men älskar han verkligen mig? Finns det någon chans att vi flyttar ihop igen och hur länge ska jag vänta på honom?
Du undrar vad jag tror om er gemensamma framtid. Jag har sett exempel på när två helt olika personligheter skapar ett gott liv tillsammans men det är inte lätt och inte konfliktfritt. Det handlar om att ingen av parterna ska göra våld på sig själv och sin personlighet och tvingas låtsas vara en annan än den man är. Det måste finnas stort eget utrymme samt respekt inför varandras olika behov och personligheter. Ibland brukar man ju säga att två människor som är olika kan komplettera varandra och visst kan det vara så, i riktigt lyckade fall. Vanligast tror jag dock är att man upplever en dragkamp inom förhållandet, att den ene parten får “ge” sig och ge avkall och därmed föds lätt bitterhet.
I ditt fall bör du nog ta dig en allvarlig funderare eftersom du säger att du umgås dagligen med din familj och din pojkvän tål dem inte. Det kan vara svårt att synkronisera utan att någon av er ger upp för mycket av det som är viktigt för er.
Du undrar om du ska vänta på din pojkvän och jag funderar lite över vad du ska vänta på. Du kan inte vänta på att han kommer att förändras och bli mer som du – så kommer det aldrig att bli. Kanske väntar du på att han ska acceptera din personlighet och din familj och det finns ju en möjlighet att han kan göra detta om ni pratar igenom problemen grundligt och regelbundet. Man kan naturligtvis leva som särbo och inte ha med varandras familjer och liv i övrigt att göra men frågan är om det är så du vill ha det? Jag får intryck av att du är ung och kanske vill du en dag ha barn och då kommer problemen att trycka på.
Din pojkvän vill inte länge bo med dig och även om du är förvirrad och säkert också ledsen, så tror jag att detta kan vara ett klokt beslut. På så sätt får ni båda utrymme och tid för att tänka efter. Ta ett steg i taget och känn ingen press när det gäller att fatta beslut om hur framtiden ska se ut mellan dig och din pojkvän. Lev istället i nuet och ha de kontakter och det liv som du vill ha och som känns naturligt för dig.
