För några dagar sedan blev jag biten hårt i fingret av grannens katt. Tänderna gick rakt igenom skinnet men det blödde inte så mycket. Min man körde mig för säkerhets skull till vårdcentralen. Doktorn tvättade såret men inget behövde sys. Jag fick penicillin och sedan frågade doktorn om jag var stelkrampsvaccinerad. Det visste jag inte och jag fick därför genast en spruta med vaccin. Dagen efter var armen där jag vaccinerats mer öm och svullen än det bitna fingret!
Nu undrar jag om det verkligen är nödvändigt att man vaccineras mot stelkramp? Jag har aldrig hört talas om någon som haft sjukdomen så den måste vara väldigt sällsynt. Svullnaden efter sprutan gick ner efter tre dagar och fingret läkte utan problem.
Nu undrar jag om det verkligen är nödvändigt att man vaccineras mot stelkramp? Jag har aldrig hört talas om någon som haft sjukdomen så den måste vara väldigt sällsynt. Svullnaden efter sprutan gick ner efter tre dagar och fingret läkte utan problem.
Doktor Helge Löfberg svarar:
Du har rätt i att stelkramp numera är sällsynt i Sverige. Men sjukdomen existerar och den är ett smygande hot som lätt kan missas av läkarna. Bakterien som orsakar stelkramp är ganska vanlig och lever i jord och smuts. Den trivs i förorenade djupa sår med död vävnad där blodets syresättning är dålig. Därför brukar kirurgerna ofta öppna sådana sårskador och skära bort dödkött. När jag för länge sedan lärde mig kirurgi baddade vi med vätesuperoxid för att förebygga stelkramp, eller tetanus som läkarna säger. I fattiga länder är stelkramp ett stort problem med många dödsfall i alla åldrar.
Bästa bot är vaccination mot stelkrampsgiftet. Det görs sedan 50 år tillbaka på alla bebisar i Sverige och upprepas sedan två gånger till under första levnadsåret. Ofta kombineras vaccinationen med skydd mot difteri och kikhosta, samt mot polio och några andra farliga bakterier och virus. Vaccinationen är mycket effektiv och skyddar helt mot giftet. Den upprepas sedan i skolan när barnet är 10 år. Ynglingar som gör “lumpen” får sedan ytterligare en s k påminnelse-vaccination.
Man kan ibland reagera i den muskel som utsätts för vaccinationen och det är därför din arm gjorde ont och svullnade. Jag kommer själv ihåg att det brände och sved i skuldran första dagen efter sprutan när jag var värnpliktig. Om det gått mer än tio år sedan senaste vaccinationen bör man få en ny spruta när man skadat sig och såret är djupt eller förorenat.
Att det inträffar så få stelkrampsfall i vårt land kan vi säkert tacka den noggranna barnavaccinationen för. Medelålders och äldre kvinnor är mest sårbara för giftet eftersom de ofta inte fått någon påminnelse-spruta när de var i 20-årsåldern.
Så här fungerar sjukdomen tetanus och dess gift. Själva stelkrampsbakterien gör inte mycket väsen av sig. Den kan växa stillsamt några veckor i ett djupt sår som på ytan verkar läkt. Såret behöver inte alltid vara stort. Det kan faktiskt räcka med en kvarsittande rosentagg. Hos de som är ovaccinerade bildas efter några veckor tillräckligt med nervgift för att ge symtom. Giftet fastnar på muskelnerverna i kroppen så att de inte kan slappna av. Då blir musklerna stela, spända och tröga att röra. Efter några veckor läker i regel nerverna och man brukar bli frisk igen. Lätta fall blir därför aldrig diagnosticerade.
Men ibland kan det bli dramatiskt om man inte är vaccinerad. Det börjar med att man får svårt att röra käkmusklerna, tugga och öppna munnen. Ansiktets muskler blir stela och förvridna och man grimaserar. Ögonen kniper och mungiporna dras upp mot öronen. Musklerna i hela kroppen får svårare att slappna av. Allt blir spänt, stelt och orörligt. Krisen kommer när svalget och strupen inte fungerar och man sväljer saliven fel. Andningsmusklerna i bröstet och mellangärdet låser sig i kramp. De största ryggmusklerna krampar slutligen så att hela ryggen och nacken står i en orörlig sprättbåge bakåt och det blir omöjligt att få luft. Vanligt är att den sjuke svettas mycket men man har ingen feber och är hela tiden helt klar och redig i hjärnan och fullt medveten.
Behandlingen går ut på att den sjuka patienten får lugn och ro med stora mängder muskelavslappnande medel. Andningen måste övervakas. I svåra fall behövs full sövning och konstgjord andning i respirator under några veckor tills nerverna återhämtat sig. Det krävs då stora resurser och modern sjukvård. Giftet som dröjer sig kvar i kroppen kan endast delvis neutraliseras med serum men bakterierna kan lätt dödas med antibiotika.
Överlägset effektivast är om man tidigare har blivit förebyggande vaccinerad. Immunförsvaret kan då snabbt förinta giftet långt innan det hinner nå fram till nerverna och ge symtom. Utan giftet blir man aldrig sjuk och sjukdomen förblir sällsynt, precis som i Sverige i dag. Därför var det mycket klokt av läkaren på vårdcentralen att vaccinera dig.
Bästa bot är vaccination mot stelkrampsgiftet. Det görs sedan 50 år tillbaka på alla bebisar i Sverige och upprepas sedan två gånger till under första levnadsåret. Ofta kombineras vaccinationen med skydd mot difteri och kikhosta, samt mot polio och några andra farliga bakterier och virus. Vaccinationen är mycket effektiv och skyddar helt mot giftet. Den upprepas sedan i skolan när barnet är 10 år. Ynglingar som gör “lumpen” får sedan ytterligare en s k påminnelse-vaccination.
Man kan ibland reagera i den muskel som utsätts för vaccinationen och det är därför din arm gjorde ont och svullnade. Jag kommer själv ihåg att det brände och sved i skuldran första dagen efter sprutan när jag var värnpliktig. Om det gått mer än tio år sedan senaste vaccinationen bör man få en ny spruta när man skadat sig och såret är djupt eller förorenat.
Att det inträffar så få stelkrampsfall i vårt land kan vi säkert tacka den noggranna barnavaccinationen för. Medelålders och äldre kvinnor är mest sårbara för giftet eftersom de ofta inte fått någon påminnelse-spruta när de var i 20-årsåldern.
Så här fungerar sjukdomen tetanus och dess gift. Själva stelkrampsbakterien gör inte mycket väsen av sig. Den kan växa stillsamt några veckor i ett djupt sår som på ytan verkar läkt. Såret behöver inte alltid vara stort. Det kan faktiskt räcka med en kvarsittande rosentagg. Hos de som är ovaccinerade bildas efter några veckor tillräckligt med nervgift för att ge symtom. Giftet fastnar på muskelnerverna i kroppen så att de inte kan slappna av. Då blir musklerna stela, spända och tröga att röra. Efter några veckor läker i regel nerverna och man brukar bli frisk igen. Lätta fall blir därför aldrig diagnosticerade.
Men ibland kan det bli dramatiskt om man inte är vaccinerad. Det börjar med att man får svårt att röra käkmusklerna, tugga och öppna munnen. Ansiktets muskler blir stela och förvridna och man grimaserar. Ögonen kniper och mungiporna dras upp mot öronen. Musklerna i hela kroppen får svårare att slappna av. Allt blir spänt, stelt och orörligt. Krisen kommer när svalget och strupen inte fungerar och man sväljer saliven fel. Andningsmusklerna i bröstet och mellangärdet låser sig i kramp. De största ryggmusklerna krampar slutligen så att hela ryggen och nacken står i en orörlig sprättbåge bakåt och det blir omöjligt att få luft. Vanligt är att den sjuke svettas mycket men man har ingen feber och är hela tiden helt klar och redig i hjärnan och fullt medveten.
Behandlingen går ut på att den sjuka patienten får lugn och ro med stora mängder muskelavslappnande medel. Andningen måste övervakas. I svåra fall behövs full sövning och konstgjord andning i respirator under några veckor tills nerverna återhämtat sig. Det krävs då stora resurser och modern sjukvård. Giftet som dröjer sig kvar i kroppen kan endast delvis neutraliseras med serum men bakterierna kan lätt dödas med antibiotika.
Överlägset effektivast är om man tidigare har blivit förebyggande vaccinerad. Immunförsvaret kan då snabbt förinta giftet långt innan det hinner nå fram till nerverna och ge symtom. Utan giftet blir man aldrig sjuk och sjukdomen förblir sällsynt, precis som i Sverige i dag. Därför var det mycket klokt av läkaren på vårdcentralen att vaccinera dig.
