En gång när vi var ensamma hemma sa hon att hon fått nog. Hon gav mig en örfil och hotade med mer stryk om jag inte “ville uppföra mig bättre i fortsättningen”. Jag har inte berättat om det som hände för någon. Hon skulle säkert bara neka. Samtidigt är jag rädd att hon ska fortsätta att slå mig. Vad ska jag göra?
I vår tid med nya familjekonstellationer har orden “plastmamma, plastpappa och plastbarn” blivit ett begrepp. Att olika familjekonflikter uppstår är mer regel än undantag och det viktiga är att försöka lösa problemen när de uppkommer på ett sätt som är positivt för såväl barn som vuxna.
Sett ur barnets synvinkel kan det kännas svårt att anpassa sig till en ny vuxen i familjen. Kanske har man varit van att leva ensam med pappa eller mamma och skapat rutiner och trygghet som nu ska förändras. Den nye vuxne i familjen kan ha andra värderingar och en annan uppfattning om barnuppfostran än mamma eller pappa och detta leder lätt till konflikter mellan de två vuxna som i sin tur går ut över barnen. Barnen har dessutom föräldrarnas separation med sig i bagaget och känner sig inte alltid känslomässigt beredda att välkomna en plastmamma eller plastpappa. För barnet kan det kännas som om den nye vuxne försöker överta mammas eller pappas roll.
Det kan vara svårt även för den vuxne som flyttar in i barnfamiljen. Jag tror att man kommer långt om man flyttar in med respekt i bagaget och med förståelse för barnets situation samt att man försöker ha en öppen och rak kommunikation med såväl barnet som sin partner. Att försöka bli en ny förälder till barnet kan ställa till med problem. Däremot kan man vara en närvarande och aktiv vuxen i barnets liv.
I ditt fall tycker jag inte att din pappa tar sitt vuxenansvar och det känns ledsamt att ni inte pratar om hur det känns och fungerar i hemmet. Din pappas flickvän har utsatt dig för kränkningar som du absolut inte ska finna dig i. Din pappa och hans flickvän har bara varit tillsammans några månader och hon bor redan hos er. Det bästa hade varit om du och din pappas flickvän lärt känna varandra innan hon flyttade hem till er. Jag får intryck av att du och din pappa inte har så lätt för att samtala med varandra eftersom du inte automatiskt vänder dig till honom med de problem som finns.
Jag ser inga genvägar till lösningar och din pappa måste få information om vad som hänt om han ska kunna agera. Tycker du det är svårt att prata med din pappa ska du vända dig till en annan vuxen. Kanske till din mamma eller till skolkuratorn, skolsköterskan eller någon lärare som du har förtroende för. Huvudsaken är att du får stöd av en vuxen och hjälp att förändra den situation som uppstått i hemmet.
