Jag är orolig för min mor som för två veckor sedan fick hög feber, kräktes och blev riktigt dålig. Hon kördes på kvällen in till akuten och fick stanna kvar på lasarettet. Det var en njurbäckeninflammation som gett blodförgiftning, sa doktorn. I flera dagar fick hon dropp och vak innan febern började sjunka. Först hade man ingen kontakt med henne, hon bara yrade. Men sedan vaknade hon upp och efter en dryg vecka fick hon komma hem igen.
Mamma är 68 år och har aldrig förr haft problem med njurarna. Hon är fortfarande rätt dålig, men tar mediciner och har fått tid för återbesök på vårdcentralen. Vi i familjen är oroliga och undrar hur det ska gå i framtiden. Varför blev hon så sjuk? Hon har inte ens känt av någon blåskatarr innan. Hur farlig är sjukdomen? Kan den komma tillbaka?
Doktor Helge Löfberg svarar:
Blodförgiftning med bakterier ute i blodbanorna är alltid allvarligt. Ett sådant tillstånd leder lätt till chock vilket sannolikt också hände din mor. I värsta fall kan blodförgiftning vara direkt livshotande. Det gäller då att snabbt få behandling på sjukhus innan chocken blivit så djup att den inte längre går att häva. Därför var det helt rätt att åka in till akuten.
I din mors fall var orsaken tydligen bakterier från njuren. Alla bakterier är inte lika. De sprider sig på olika sätt och är olika giftiga. De är också olika känsliga för antibiotika. Det hela är därför ganska komplicerat. Doktorn måste i början förlita sig på sin egen kunskap och erfarenhet för att ställa en riktig diagnos och välja rätt sorts medicin. Det kan ta ett eller flera dygn innan svaren på alla proven och undersökningarna blivit klara.
Att bakterier från njuren riskerar att komma ut i blodcirkulationen är inte så konstigt, eftersom en fjärdedel av allt blodet som hela tiden pumpas runt i kroppen går raka vägen genom njurarna. Normalt renas sedan bakterierna bort från blodet i mjälten, men skyddet fungerar inte alltid till 100 procent.
Symtomen vid blodförgiftning är feber upp mot 40 grader, frysningar, matthet och starkt påverkat allmäntillstånd. Då bör man alltid låta en läkare bedöma den sjuka. Om bakterierna härrör från ena njuren så är njuren också öm och det gör ont djupt inne i ryggen på ena sidan, nedanför revbenen men ovanför höftbenet. Dessutom syns det i urinproven att njuren är sjuk. En blodförgiftning påvisas bäst genom upprepade blodprov som undersöks för bakterier. Detta kallas för blododlingar. Man kan också med DNA-teknik spåra vissa bakterier.
En njurbäckeninflammation drabbar bara ena njuren. När sjukdomen läkt efterlämnar den ett ärr i en del av den skadade njuren. Men eftersom njurarna tillsammans har mycket stor reservmarginal så påverkas inte den totala njurfunktionen.
Varför din mors njure drabbades av en infektion är svårt att säga. Bakterierna kom dit antingen nerifrån urinblåsan eller via blodströmmen. Ibland kan orsaken vara en njursten som dämt upp urinen eller samlat på sig bakterier. Man vet också att patienter som ätit stora mängder värktabletter eller som har diabetes också har känsliga njurar. Äldre män som har svårt att kasta vatten på grund av stor prostata, liksom gravida yngre kvinnor med en stor baby i magen som trycker på urinledarna, råkar även lätt ut för bakterier i njurarna, men det är ju inte aktuellt i detta fall.
Det är skönt att höra att din mor lyckligen kommit hem från sjukhuset. Om kontrollerna visar att allt är bra så torde risken att insjukna igen vara liten. Men ni får räkna med att det tar en tid innan din mor blir pigg och kry igen. Eventuellt skulle ni kunna efterhöra om läkarna möjligen funnit någon njursten som skulle kunna förklara varför bakterierna hamnade i njuren och därifrån så småningom spred sig ut i blodet.
I din mors fall var orsaken tydligen bakterier från njuren. Alla bakterier är inte lika. De sprider sig på olika sätt och är olika giftiga. De är också olika känsliga för antibiotika. Det hela är därför ganska komplicerat. Doktorn måste i början förlita sig på sin egen kunskap och erfarenhet för att ställa en riktig diagnos och välja rätt sorts medicin. Det kan ta ett eller flera dygn innan svaren på alla proven och undersökningarna blivit klara.
Att bakterier från njuren riskerar att komma ut i blodcirkulationen är inte så konstigt, eftersom en fjärdedel av allt blodet som hela tiden pumpas runt i kroppen går raka vägen genom njurarna. Normalt renas sedan bakterierna bort från blodet i mjälten, men skyddet fungerar inte alltid till 100 procent.
Symtomen vid blodförgiftning är feber upp mot 40 grader, frysningar, matthet och starkt påverkat allmäntillstånd. Då bör man alltid låta en läkare bedöma den sjuka. Om bakterierna härrör från ena njuren så är njuren också öm och det gör ont djupt inne i ryggen på ena sidan, nedanför revbenen men ovanför höftbenet. Dessutom syns det i urinproven att njuren är sjuk. En blodförgiftning påvisas bäst genom upprepade blodprov som undersöks för bakterier. Detta kallas för blododlingar. Man kan också med DNA-teknik spåra vissa bakterier.
En njurbäckeninflammation drabbar bara ena njuren. När sjukdomen läkt efterlämnar den ett ärr i en del av den skadade njuren. Men eftersom njurarna tillsammans har mycket stor reservmarginal så påverkas inte den totala njurfunktionen.
Varför din mors njure drabbades av en infektion är svårt att säga. Bakterierna kom dit antingen nerifrån urinblåsan eller via blodströmmen. Ibland kan orsaken vara en njursten som dämt upp urinen eller samlat på sig bakterier. Man vet också att patienter som ätit stora mängder värktabletter eller som har diabetes också har känsliga njurar. Äldre män som har svårt att kasta vatten på grund av stor prostata, liksom gravida yngre kvinnor med en stor baby i magen som trycker på urinledarna, råkar även lätt ut för bakterier i njurarna, men det är ju inte aktuellt i detta fall.
Det är skönt att höra att din mor lyckligen kommit hem från sjukhuset. Om kontrollerna visar att allt är bra så torde risken att insjukna igen vara liten. Men ni får räkna med att det tar en tid innan din mor blir pigg och kry igen. Eventuellt skulle ni kunna efterhöra om läkarna möjligen funnit någon njursten som skulle kunna förklara varför bakterierna hamnade i njuren och därifrån så småningom spred sig ut i blodet.
