Jag är 58 år och fullt frisk. Känner mig pigg och humöret är på topp. Jag har fem barn och arbetar full tid. Nu är det så att jag har blivit torr i slidan. Har använt preparat från hälsokostbutiker men tycker inte att det har hjälpt så mycket. Vad finns det att få för att underlätta besvären?
Gynekolog Ingrid Emgård svarar:
Vad fint det var att läsa ditt positiva brev! Du jobbar, är pigg och humöret är på topp. Kanske har du haft en besvärlig period, den s.k. övergångsåldern. I så fall har du fått uppleva att den verkligen har gått över. Det är inte minst viktigt för andra kvinnor att få ta del av! För alla medsystrar, särskilt för de som ännu inte hunnit komma in i övergångsåldern, är det befriande att någon gång få höra från kvinnor som du, att alla inte behöver ha det jobbigt och bedrövligt.
Ditt bekymmer är slemhinnorna. Det är ett östrogenbristsymptom som drabbar åtminstone hälften av alla kvinnor. Det kan någon gång kännas av redan tidigt i förklimakteriet, men ofta börjar det inte förrän 5-6 år efter mensen slutat helt.
Problemen med slemhinnorna gäller framför allt underlivet, speciellt de yttre könsorganen och urinvägarna. Ibland kan det också handla om ögonen, munhålan och nässlemhinnan. Östrogenbristen gör att slemhinnorna blir tunna, torra och sköra, blir lättblödande och irriterade. I bl.a. slidan gör bristen att surhetsgraden minskar med påföljd att bakteriefloran i slidan förändras och inte längre skyddar lika bra mot infektioner. Slidkatarr med sveda och samlagsbesvär blir ett vanligt problem, likaså urinrörsinflammation och blåskatarr samt inkontinensbekymmer i form av både täta trängningar och läckage.
Torrhet i slidan, liksom de andra problemen som beror på lokal östrogenbrist, brukar vara lätta att åtgärda. Och när man som du bara har de här lokala besvären och inga problem med generella östrogenbristsymptom, är underhållande lokalbehandling nästan alltid det enda som behövs för att hålla alla symptom borta.
Vid generella symptom behövs ett medelpotent östrogen som har en allmänpåverkan i kroppen. Vid lokala slemhinneproblem i underlivet räcker lokalbehandling med lågdosöstrogen. De hälsokostpreparat som du använt är troligen s.k. fyto-östrogen som är östrogenlika substanser från olika växter. Vid mycket lindriga besvär kan de åtminstone till en början ha en viss effekt. Men vanligen räcker de inte efter en tid utan måste ersättas med ett apotekspreparat som dessutom är medicinskt kontrollerat.
Allra först tycker jag därför, att du ska gå till ett apotek och be om ett av de receptfria hormonpreparat som finns där och som du kan få på en gång. Hit hör Ovesterin som finns både som vagitorium 0,5 mg och som vaginalkräm 0,1 %. De första tre veckorna gäller en dos per dag. Sedan räcker det med två gånger i veckan.
Har dina besvär inte försvunnit på 4-5 veckor ska du beställa tid hos en gynekolog eller allmänläkare. Dels kanske du åtminstone till en början kan behöva ett litet starkare, receptbelagt östrogenpreparat, dels kan du ha en slidkatarr eller en urinvägsinfektion som behöver behandlas med antibiotika eller åtgärdas på något annat sätt. Senare kan de riktigt lågdoserade lokalpreparaten vara det enda som du behöver.
Är dina slemhinnor helt bra igen och alla symptom borta, kan du under en tid försöka vara utan behandling. Men var beredd på att börja med dem igen på en gång om symptomen kommer tillbaka. I de allra flesta fall måste de här problemen betraktas som kroniska. Men de är enkla att behandla och lätt att lära sig själv bedöma och klara av.
Ditt bekymmer är slemhinnorna. Det är ett östrogenbristsymptom som drabbar åtminstone hälften av alla kvinnor. Det kan någon gång kännas av redan tidigt i förklimakteriet, men ofta börjar det inte förrän 5-6 år efter mensen slutat helt.
Problemen med slemhinnorna gäller framför allt underlivet, speciellt de yttre könsorganen och urinvägarna. Ibland kan det också handla om ögonen, munhålan och nässlemhinnan. Östrogenbristen gör att slemhinnorna blir tunna, torra och sköra, blir lättblödande och irriterade. I bl.a. slidan gör bristen att surhetsgraden minskar med påföljd att bakteriefloran i slidan förändras och inte längre skyddar lika bra mot infektioner. Slidkatarr med sveda och samlagsbesvär blir ett vanligt problem, likaså urinrörsinflammation och blåskatarr samt inkontinensbekymmer i form av både täta trängningar och läckage.
Torrhet i slidan, liksom de andra problemen som beror på lokal östrogenbrist, brukar vara lätta att åtgärda. Och när man som du bara har de här lokala besvären och inga problem med generella östrogenbristsymptom, är underhållande lokalbehandling nästan alltid det enda som behövs för att hålla alla symptom borta.
Vid generella symptom behövs ett medelpotent östrogen som har en allmänpåverkan i kroppen. Vid lokala slemhinneproblem i underlivet räcker lokalbehandling med lågdosöstrogen. De hälsokostpreparat som du använt är troligen s.k. fyto-östrogen som är östrogenlika substanser från olika växter. Vid mycket lindriga besvär kan de åtminstone till en början ha en viss effekt. Men vanligen räcker de inte efter en tid utan måste ersättas med ett apotekspreparat som dessutom är medicinskt kontrollerat.
Allra först tycker jag därför, att du ska gå till ett apotek och be om ett av de receptfria hormonpreparat som finns där och som du kan få på en gång. Hit hör Ovesterin som finns både som vagitorium 0,5 mg och som vaginalkräm 0,1 %. De första tre veckorna gäller en dos per dag. Sedan räcker det med två gånger i veckan.
Har dina besvär inte försvunnit på 4-5 veckor ska du beställa tid hos en gynekolog eller allmänläkare. Dels kanske du åtminstone till en början kan behöva ett litet starkare, receptbelagt östrogenpreparat, dels kan du ha en slidkatarr eller en urinvägsinfektion som behöver behandlas med antibiotika eller åtgärdas på något annat sätt. Senare kan de riktigt lågdoserade lokalpreparaten vara det enda som du behöver.
Är dina slemhinnor helt bra igen och alla symptom borta, kan du under en tid försöka vara utan behandling. Men var beredd på att börja med dem igen på en gång om symptomen kommer tillbaka. I de allra flesta fall måste de här problemen betraktas som kroniska. Men de är enkla att behandla och lätt att lära sig själv bedöma och klara av.
