Blir pappa frisk från spinal stenos?

Jag har blivit väldigt orolig för min pappa som har haft ont i ryggen i mer än ett år och fått allt svårare att gå. Nu klarar han bara att stappla 25 meter när han går ut, sedan gör smärtan att han måste sätta sig. Han har blivit undersökt och först trodde doktorn att det var diskbråck. Men efter röntgen fick han veta att han hade spinal stenos, en sjukdom som vi aldrig hört talas om.
 
Pappa är 72 år och bor ensam. På sjukhuset tvekar man att operera honom nu eftersom han trots allt klarar sig hemma och värken släpper om natten. Men vi i familjen skulle gärna vilja veta mera om spinal stenos. Varför får man den sjukdomen? Blir pappa någonsin frisk? Hur farligt är det med en operation i hans ålder?

Man kan säga att spinal stenos är nästan, men inte riktigt, samma sjukdom som diskbråck. Spinal stenos betyder “trång ryggmärgskanal i kotorna i ryggraden”. Då kläms ryggmärgen och dess nervrötter så att benen sover och blir svaga, och man får en ischias-nervsmärta som strålar ner i låret, vaden och foten. Orsaken är oftast en förslitning under många år vilket gör att det bildas för mycket ny benmassa som trycker mot nervbanorna och försämrar deras blodförsörjning. Ibland är det disken mellan kotorna som buktar fram och då kan man tala om diskbråck. Andra gånger är det kotbågen som blivit för trång eller de strama bindvävstrådarna (ligamenten) mellan kotorna som förbenats.
 
Trots att namnet spinal stenos kanske inte är så känt är sjukdomen ganska vanlig hos äldre personer. Troligen har 5 – 10 000 människor i Sverige invalidiserande besvär. Siffrorna är osäkra eftersom alla inte har blivit ordentligt undersökta och fått rätt diagnos. Symtomen liknar smärtan vid ischias och förvärras när man står och går. Det beror på att ryggen och diskarna då trycks ihop och det blir mindre utrymme kvar för ryggmärgen och dess nervrötter. Vad troligen inte alla vet är att man är 2 cm kortare på kvällen jämfört med morgonen om man stått upp en hel dag. Under sömnen sträcker ryggen ut sig igen.
 
Typiskt är att symtomen lindras när man sätter sig och böjer sig framåt. Att promenera gör således ont men att cykla framåtlutad går mycket bra. Orsaken är att ryggmärgskanalen vidgas om ryggkotorna böjs framåt, men blir trängre när man rätar på sig.
 
Med modern dataröntgen och magnetkamera går det att ställa en säker diagnos och bestämma exakt var det trånga området är beläget. Ofta sitter det vid någon av de tre nedersta ländkotorna. Hålet för ryggmärgen ska normalt vara så stort att det släpper igenom en lillfingertopp. När hålet minskat med hälften uppträder symtomen.
 
Du undrar hur det kommer att gå framöver. Ja, spinal stenos har ett oberäkneligt förlopp så sjukdomen kan i bästa fall stoppa och symtomen ge vika. Men vanligast är tyvärr att en del av besvären dröjer sig kvar under lång tid. Det är i och för sig inte så konstigt eftersom det sjukligt förtjockade nya benet på kotbågen och ligamenten är fast och beständigt.
 
I svåra fall kan ortopederna operera och avlägsna förträngningen. Problemet är att en kota ibland kan bli rörlig och börja glida. Den måste då stelopereras och fästas vid kotorna närmast över och under. Operationen blir då ganska stor, men om din far är någorlunda frisk i hjärta och lungor så ska det inte vara några problem. Efter en sådan ryggoperation följer en lång läkningsperiod med sjukgymnastik och rehabilitering. Det tar ett halvt till ett år innan man är fullt återställd.
 
Om din far ska opereras eller inte måste läkaren avgöra i samråd med din far. Men eftersom han bor ensam behöver han nog lite hjälp och han är säkert väldigt glad över att han har en familj som bryr sig och ger honom stöd.