Jag har fått operera bort två tumörer i ansiktet. Operationen fick göras om och mer togs bort. Nu tycker jag att jag har hittat tre till och jag skulle vilja veta vad detta är för typ av cancer. Är den farlig? Tacksam för råd.
Doktor Helge Löfberg svarar:
Dina tumörer kan troligen vara något som medicinskt kallas för basalcells-cancer. Det är den absolut vanligaste formen av hudcancer och faktiskt också den vanligaste cancern i kroppen överhuvud taget. Lyckligtvis är den här tumören numera ganska beskedlig. Den har fått sitt namn av att den börjar i cellerna längst ner i “basen” av överhuden och i hårsäckarna. Oftast får man denna sjukdom just i ansiktet, på näsan, kinderna, ögonlocken och pannan. Men den kan också komma i huden på andra kroppsdelar.
En basalcells-cancer gör till en början väldigt lite väsen av sig. Den ser ut som en liten oöm hudfärgad knottra som är stor som ett halvt risgryn. Långsamt, över ett halvår eller mer, växer den till dubbla eller tredubbla storleken. Då märks den som en liten rodnad, upphöjd krusta med fjällning som inte vill försvinna. Ibland bildas ett litet sår som ständigt återkommer. Om tumören inte tas bort blir den långsamt men obevekligt större och växer kanske 1/2 – 1 cm varje år. Men den sprider sig inte med blod och lymfa och bildar inte dottertumörer i andra organ.
Nu för tiden uppsöker de som drabbas av den här sortens hudcancer i regel ganska tidigt en doktor och blir behandlade. Men förr var det mycket värre. Då kunde man se patienter med groteska, multnande cancersår i ansiktet som fördärvade hela näsan, kinden eller ena ögat. Sådana stora tumörer, som de haft i många år, kallades “råttgnagar-sår” eftersom de såg hemska ut och aldrig läkte. Det ändade till slut med en svår sårinfektion och blödningar och patienten dukade under i misär.
I dag tas tumören bort och botas medan den är liten genom en enkel operation. Om cancern sitter känsligt till på näsan eller nära ögat så kan en plastikkirurgiskt kunnig doktor låna hud från kinden eller transplantera hud från halsen så att såret läker utan att bli alltför missprydande. Det är viktigt att få bort hela tumören med en gång, annars återkommer den. Då växer den från ärret ner i djupet, är svårare att diagnostisera och missas lättare.
Ytliga basalcellstumörer kan skrapas bort eller också kan de ljusbehandlas efter att först ha smorts med en salva som gjort dem ljuskänsliga. Denna behandling har blivit populär de senaste åren och kallas Foto Dynamisk terapi, vilket förkortas FDT. Den får bara användas när cancern växer i översta hudlagren och ger då ett mycket gott kosmetiskt resultat.
En grundregel är att doktorn bör kontrollera sin patient några månader eller ett halvår senare. Dels för att se att hela tumören verkligen försvunnit men också för att leta efter eventuella nya basalcells-cancrar på något annat ställe. Det är nämligen välkänt att somliga människor råkar ut för ytterligare tumörer. Därför gör du klokt i att låta kontrollera dina nytillkomna misstänkta hudförändringar.
Varför drabbas man av basalcells-cancer? Ja, åldern spelar en roll, liksom att man under ett långt liv utsatt sig för mycket sol med skadligt ultraviolett UV-ljus. Ozonlagret uppe i atmosfären skyddar huden från den mest skadliga strålningen. Men mitt på dagen under sommarmånaderna räcker ozonet inte till. Ännu värre blir det närmare ekvatorn där solen står högre upp på himlen. T ex i Australien och södra USA är hudcancer ohyggligt mycket vanligare än i Skandinavien. Men under de 35 år jag varit läkare har det blivit många fler fall av basalcells-cancer även här i Sverige. Det beror på att vi numera har långa semestrar och tycker om att resa till varmare länder och sola oss på stranden. Tumörerna är dock mindre och mer lättbehandlade nu eftersom de flesta av oss i dag är bättre informerade och mer kunniga om sjukdomar och deras symtom.
En basalcells-cancer gör till en början väldigt lite väsen av sig. Den ser ut som en liten oöm hudfärgad knottra som är stor som ett halvt risgryn. Långsamt, över ett halvår eller mer, växer den till dubbla eller tredubbla storleken. Då märks den som en liten rodnad, upphöjd krusta med fjällning som inte vill försvinna. Ibland bildas ett litet sår som ständigt återkommer. Om tumören inte tas bort blir den långsamt men obevekligt större och växer kanske 1/2 – 1 cm varje år. Men den sprider sig inte med blod och lymfa och bildar inte dottertumörer i andra organ.
Nu för tiden uppsöker de som drabbas av den här sortens hudcancer i regel ganska tidigt en doktor och blir behandlade. Men förr var det mycket värre. Då kunde man se patienter med groteska, multnande cancersår i ansiktet som fördärvade hela näsan, kinden eller ena ögat. Sådana stora tumörer, som de haft i många år, kallades “råttgnagar-sår” eftersom de såg hemska ut och aldrig läkte. Det ändade till slut med en svår sårinfektion och blödningar och patienten dukade under i misär.
I dag tas tumören bort och botas medan den är liten genom en enkel operation. Om cancern sitter känsligt till på näsan eller nära ögat så kan en plastikkirurgiskt kunnig doktor låna hud från kinden eller transplantera hud från halsen så att såret läker utan att bli alltför missprydande. Det är viktigt att få bort hela tumören med en gång, annars återkommer den. Då växer den från ärret ner i djupet, är svårare att diagnostisera och missas lättare.
Ytliga basalcellstumörer kan skrapas bort eller också kan de ljusbehandlas efter att först ha smorts med en salva som gjort dem ljuskänsliga. Denna behandling har blivit populär de senaste åren och kallas Foto Dynamisk terapi, vilket förkortas FDT. Den får bara användas när cancern växer i översta hudlagren och ger då ett mycket gott kosmetiskt resultat.
En grundregel är att doktorn bör kontrollera sin patient några månader eller ett halvår senare. Dels för att se att hela tumören verkligen försvunnit men också för att leta efter eventuella nya basalcells-cancrar på något annat ställe. Det är nämligen välkänt att somliga människor råkar ut för ytterligare tumörer. Därför gör du klokt i att låta kontrollera dina nytillkomna misstänkta hudförändringar.
Varför drabbas man av basalcells-cancer? Ja, åldern spelar en roll, liksom att man under ett långt liv utsatt sig för mycket sol med skadligt ultraviolett UV-ljus. Ozonlagret uppe i atmosfären skyddar huden från den mest skadliga strålningen. Men mitt på dagen under sommarmånaderna räcker ozonet inte till. Ännu värre blir det närmare ekvatorn där solen står högre upp på himlen. T ex i Australien och södra USA är hudcancer ohyggligt mycket vanligare än i Skandinavien. Men under de 35 år jag varit läkare har det blivit många fler fall av basalcells-cancer även här i Sverige. Det beror på att vi numera har långa semestrar och tycker om att resa till varmare länder och sola oss på stranden. Tumörerna är dock mindre och mer lättbehandlade nu eftersom de flesta av oss i dag är bättre informerade och mer kunniga om sjukdomar och deras symtom.
