Kan ett blodprov påvisa propp?

För 3 veckor sedan fick min far, som är 79 år och ganska vital för sin ålder, plötsligt ont i ett ben och hade svårt att gå. Benet kändes “stumt” och var svullet nere vid foten. Vi blev rädda att han hade fått en blodpropp och sökte på jourcentralen som skickade honom till lasarettet samma kväll. Man tog blodprover och efter många timmars väntan sa akutläkaren att vi kunde vara lugna, för proverna visade att det inte var någon propp. Han skulle bara använda binda och ligga med benet högt.

Nu undrar vi om ett enkelt blodprov verkligen kan säga om det är en propp eller inte? Far haltar fortfarande och svullnaden har inte gett med sig. Om det inte är blodpropp, vad kan han då ha drabbats av?

Om man någon gång skulle råka ut för en blodpropp så brukar blodkärlen av sig själva aktivera kroppsegna enzymer som då försöker tugga sönder och lösa upp proppen. Slagget efter en sådan nedbruten blodpropp syns i blodet. Sannolikt var det ett sådant blodprov som togs av akutläkaren. Tydligen hade din far inga spår av någon propp.

Blodprovet har flera olika namn och kallas ofta “D-dimér” vilket är det kemiska namnet på små bitar av en sönderbruten propp. Om provet i stället gett tecken på att din far hade en blodpropp skulle utfallet ha varit “positivt”, som laboratorieläkarna brukar säga. Då hade han nog undersökts med ultraljud eller kontraströntgen för att säkerställa diagnosen. Därefter hade doktorn eventuellt behandlat din far med medicin som förebygger att proppen växer. Sådana medel är Heparinsprutor som verkar snabbt och Warantabletter som verkar långsamt.

Ibland brukar man också ge ett särskilt enzymdropp som ska tugga sönder blodproppen. Det görs dock bara efter noggrant övervägande och hos yngre patienter, eftersom minsta sår i ett blodkärl kan ge upphov till en blödningskomplikation.

Men din fars blodprov visade tydligen inte någonting som tydde på att han fått en blodpropp. Vad kan det då vara för fel på benet? Ja, om vaden är öm och svullen så kan orsaken vara en överansträngd inflammerad muskel och benhinna, eller en muskelbristning med blödning. Även en infektion kan ge sådana symtom, men då brukar man ha feber och hög sänka. En annan orsak kan vara en knäledscysta som sjunkit ner i vaden.

Jag förstår att du är rädd för att din far råkat ut för en blodpropp. Den sjukdomen är förmodligen vanligare än vi läkare tror, eftersom många mindre proppar i benen inte ger några symtom och löses upp av kroppens egna enzymer. Risken med en blodpropp i en åder inne bland musklerna i vaden eller i låret är att proppen kan lossna och följa med blodströmmen upp till lungan. En liten propp som fastnar i lungan märks inte så mycket. Men om proppen är större ger den tryck i bröstet, andfåddhet, hjärtklappning och en känsla av oro. Riktigt stora blodproppar kan bli livshotande om de täpper igen båda lungorna.

Om en propp sitter kvar inne i blodkärlet i benet och inte har lösts upp ordentligt kan den hindra blodströmmen tillbaka upp mot kroppen. Då svullnar benet och dessutom kan klaffarna i blodkärlet fördärvas av proppen vilket ger ytterligare bensvullnad med risk för framtida bensår eller eksem. Även ytliga åderbråck kan förvärras om man har haft proppar inne i benet.

Det forskas mycket om blodproppar och hur de uppkommer och löses upp. Det hela är synnerligen invecklat med mängder av olika ämnen i blodet och i blodkärlens väggar som allesammans kors och tvärs balanserar varandra. Sedan kan sjukdomar, yttre påfrestningar och skador eller ärftliga fel trassla till systemen så att det ibland råkar bildas en blodpropp som inte löses upp.
 Om svullnaden och ömheten i din fars ben inte ger med sig eller rent av ökar så är det nog bäst att han visar upp benet för doktorn igen. Annars är det stödstrumpa eller binda, högt läge för benet och måttlig vila som gäller. Din far bör inte heller sitta med benen i kors, för då ökar lätt svullnaden.