Blir Aspergers syndrom värre med åren?

Jag skulle vilja veta lite mer om Aspergers syndrom. Det hörde man aldrig talas om förr, men nu dyker det upp lite här och var. Hurdana är framtidsutsikterna ifråga om t ex arbete? Är sjukdomen ärftligt betingad och är man född med den? Utvecklas den och blir värre med åren? Så vitt jag förstår finns det ingen bot. Men finns det något att göra?

Att ha Aspergers syndrom innebär att man har en annorlunda personlighet. Konsten att uppfatta vad som ingår i normala reaktioner saknas. Man har svårt att förstå vad andra människor tycker och tänker, och också att tolka deras känslor. Då blir det besvärligt att leva tillsammans, såväl hemma som på dagis, i skolan eller på arbetsplatsen. Det uppstår lätt missförstånd. Förmågan att nå samförstånd och bygga upp en gemenskap är liten. Man får inte spontan ögonkontakt, begriper inte kroppsspråket och uppfattar inte vad omgivningen tycker är rätt eller fel. Kort sagt har man svårt att få kontakt och fungera socialt ihop med sina medmänniskor och har problem att få nära vänner.

En Aspergerperson kan vara rikt begåvad inom vissa områden och är ibland mycket duktig på att tala och skriva om konkreta fakta. Men egenskapen att förstå och uppfatta känslomässiga nyanser saknas. I stället låser han/hon lätt fast sig i ett kantigt och stelt rituellt beteende som är svårt att ändra. Ibland är den som har Aspergers syndrom också opraktisk och har problem med att utföra vardagliga göromål. Det kan vara svårt att beräkna tiden och hålla klockslag.

Forskarna kan inte riktigt förklara var i hjärnan felet sitter vid Aspergers syndrom. Många menar att det är områdena som styr känslorna som inte fungerar. Den exakta medicinska orsaken är ännu okänd. Det är mer en medfödd livslång karaktärsstörning i personligheten än en vanlig sjukdom. Åkomman är inte ärftlig, även om benägenheten att födas med Aspergers syndrom kan vara större i vissa släkter. Det går att ge medicin mot ångest, depression och rastlöshet, men någon bra tablett för att påverka känslomässiga relationer finns tyvärr inte. Däremot kan personer med Asperger ofta träna upp sin förmåga att förstå känslosignaler och samarbeta med andra människor. De fungerar allra bäst när de inte träffar för många okända personer och när de i enskildhet får ägna sig åt sitt specialområde på egna villkor. Det gäller att hitta ett skyddat arbete och förstående arbetskamrater, annars uppstår samarbetsproblem. Hur svåra besvär man har är högst individuellt. Symtomen brukar kvarstå oförändrade hela livet.

Det har visat sig att datorer och datorarbete passar mycket väl för den som har Aspergers syndrom. Datorer har inga egna känslor och är programmerade att följa regelbundna rutiner. På nätet kan man också få kontakt med likasinnade.

Det var en österrikiskt barnläkare, Hans Asperger, som 1944 beskrev unga människor som hade känslomässiga kontaktproblem med sina medmänniskor. Åkomman fick så småningom namn efter honom. Den blev allmänt känd på 1980-talet när barn- och ungdomspsykiatrin gjorde framsteg. Då återupptäckte man vad Asperger skrivit på tyska språket under andra världskriget.