Jag och den irakiske mannen flyttade ihop. Efter sex månader flyttade han tillbaka till frun och barnen under förevändning att flickorna behövde kontrolleras då det kommit i tonåren med all den problematik som uppstår när man ska växa upp som kvinna i ett nytt land.
Han lovar hela tiden att vi ska flytta ihop igen men det händer aldrig. Han påstår att han inte älskar frun. Han ska “prata” med henne och barnen men hela tiden är det jag som måste vänta. Men så fort vi grälar återvänder han till frun. Jag vill ha ett liv där man lever tillsammans!
Jag har kommit med många olika lösningar men inget fungerar. Han menar att flickorna styr över honom och att han måste göra som de vill, annars hotar de med att han inte får träffa dem mer. Dessutom baktalar hans fru mig inför barnen. Hon lägger över all sin bitterhet på flickorna. Och jag har själv hört hur de hotar sin pappa ifall han skulle bo med mig.
Jag har offrat “allt” för denne man; hjälpt till med uppehållstillstånd, och alla kontakter. Jag borde lämna honom men var hämtar jag kraft till detta? Efter fem år är jag fortfarande så förälskad i honom…
För visst är det tokigt och visst far du illa av att leva under de omständigheter som du beskriver. Efter sex månaders samboskap återvände mannen hem till sin hustru och sina barn och därmed fick du en mycket bestämd fingervisning om vad han väljer. Mannen har massor av skäl till varför han återvände till sin familj och likaså massor av skäl till varför han inte flyttar tillbaka till dig och dessa skäl bör du snarast möjligt genomskåda.
Som situationen är nu har denne man två kvinnor och har inte varit förmögen att göra ett val. För att du ska kunna gå vidare i ditt liv är det viktigt att du gör valet och inte väntar på att mannens löften ska infrias. Ju längre tiden går, desto sämre kommer du med all säkerhet att må. När du och mannen grälar tar han sin tillflykt till hustrun och kanske är det på samma sätt i detta förhållande, att när de grälar kommer han till dig.
Den här mannen är sannerligen en lyxlirare – men på bekostnad av både dig och hustruns känslor och välbefinnande. Barnens beteende i det hela är inte så konstigt. De ser att pappa väljer än den ena och än den andra. Pappans beteende har lika stor skuld i barnens agerande som moderns bitterhet har.
Vad ska egentligen hända innan du inser att det är dags att bryta med denne man? Du undrar varifrån du ska få kraft att lämna honom och den kraften kan bara komma inifrån dig själv. Du har ett egenvärde och du har en självkänsla som du inte ska sätta på spel. Det känns som om det är hög tid att du klar klart med dig själv vad du vill, att du gör ett eget och medvetet val och därmed går vidare i ditt liv.
