Är det farligt att ständigt vara kissnödig?

Jag oroar mig för min man som har börjat få sådana problem med kissandet. Han springer på toa varannan timme ungefär och verkar jämt känna sig nödig. Förra veckan var det riktigt besvärligt. Han brukar aldrig tala om sina problem men då började han faktiskt klaga över att det sved och trängde på över blåsan. Några dagar hade han feber men det blev bättre med magnecyl. Han vill absolut slippa gå till doktorn.

Min fråga är om det här är något som kan gå över av sig själv. Är det farligt att ständigt känna sig kissnödig? Måste jag försöka tvinga honom till en läkarundersökning? Han är 67 år och tar tabletter mot högt blodtryck, men annars är han frisk.

Ja, jag tycker att du ska försöka övertala din man att gå med på att bli undersökt på vårdcentralen. Det känns tryggare för både honom och dig. Men jag kan kanske lugna dig med att hans problem är mycket vanliga. Så gott som alla män i mogen ålder brukar få besvär med att tömma sin blåsa. Det inträffar när de kommer upp i 60 – 75-årsåldern. Detta beror på något som kallas godartad prostataförstoring. När prostatan är förstorad blir urinröret som går genom den hopklämt och urinen får svårt att passera. Hur man än försöker kissa så kommer urinen bara droppvis eller i en mycket klen stråle.

Detta innebär att det tar lång tid att sköta sina toalettbestyr. Det är svårt att komma igång med kissandet och urinflödet avbryts ofta innan blåsan är riktigt tömd. Sedan dröjer det inte länge förrän man känner trängningar igen, vilket beror på att urinblåsan blivit lättretad. Även en liten kvarvarande skvätt urin gör att musklerna i blåsans vägg drar sig samman så att man blir nödig. Symtomen kommer hela dygnet vilket innebär att man sover dåligt och måste upp åtskilliga gånger om natten. Följden blir att man försöker dricka så lite som möjligt och det är inte bra.

När din man fick feber kan det ha berott på att han hade blåskatarr på grund av bakterier som gärna växer i en blåsa som innehåller gammal urin och aldrig blir helt tömd. När bakterierna angrips av vita blodkroppar bildas cellhormoner som påverkar tamperaturcentrum uppe i hjärnan. Resultatet blir feber. Samtidigt känner man sig matt, får huvudvärk och förlorar matlusten.

Om det skulle bli totalt stopp i urinflödet så blir läget snabbt akut och man måste till doktorn inom någon timme för att bli tappad. Att ha en överfylld urinblåsa skadar blåsväggen som kan bli uttänjd av det höga trycket. Dessutom är det risk att njurarna tar allvarlig skada och förlorar sin funktion om de inte längre kan tömma sin nyproducerade urin. En blåskatarr kan också ge njurproblem eftersom den, om det vill sig illa, kan sprida sig upp till ena njuren. Detta orsakar njurbäckeninflammation och blodförgiftning med hög feber och frossa. Då får man ont nedtill på ena sidan av ryggen djupt in i mjukdelarna strax ovanför höftkammen där njuren sitter. En sådan njurbäckeninflammation ska omedelbart behandlas med antibiotika. En annan komplikation är att bakterierna kan orsaka en inflammation i prostatan som kallas prostatit. Även den behöver kraftfull antibiotikabehandling.

Om vattenkastningsbesvären och trängningarna är stora så kommer vårdcentralens läkare sannolikt att skriva en remiss till urologkliniken på närmaste större lasarett. Där kan man mäta flödet i urinröret och kontrollera storleken av prostatan med ultraljud samt titta in i urinblåsan med en smal kikare genom urinröret.

Den effektivaste behandlingen mot godartad förstoring av prostatan är operation. Då får patienten först ryggbedövning och sedan hyvlar urologläkaren bort de inre delarna av prostatan så att det blir fritt för urinen att passera. Operation sker via urinröret och patienten kan åka hem från sjukhuset redan efter någon eller några dagar. Ibland kan man i stället behandla med tabletter som får prostatan att minska i storlek. Man försöker också bränna med mikrovågor.